Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 1

hvem som är gerningsmannen ... min sven kan vara skyldig, men de mäktige herrarne vilja icke, att han skall vara det... sägen mig derför, nämnen mig derför... — Din sven, Carl — afbröt Erik med hetta, men hans stämma svek honom i detsamma, och han förblef tyst en god stund, hvarpå han tillade med ett lugn, som för honom var alldeles ovanligt — gerningsmannen för uppträdet i Haraker känner jag icke, och fly ...det vill jag icke, — se der allt hvad jag hafver att säga dig, Carl... må så mitt öde gå sin fullbordan emot! Svennerna på slottsmuren sågo en stund derefter herrarne samla sig till svartbrödraklostret. Der kom erkebiskop Olof med sitt följe, så biskop Thomas, så en skara rådsherrar och slutligen herr Erik Puke, för hvilken de sågo herr Jöns Bengtsson vika åt sidan vid klosterporten. En stund derefter kom ändteligen marsken, men han kom icke från herr Eriks herberge. Sannolikt hade han genom gårdens bakport gått en omväg. Så gingo svennerna in i borgstugan, endast den svennen, som berättat om herr Jöns Bengtssons besök hos klosterpriorn, stannade qvar på muren och hade blicken oafvändt fästad på klostret. En timma vid pass kunde hatva förflutit, så fick han se herrarne komma med skyndsamma steg ut genom klosterporten, och hela samlingen började vandra i riktning mot slottet. lin af marskens småsvenner kom springande förut, och deune gick svennen på muren till mötes i slottsporten. — IIvad står på? — sporde han. — Mötet skall sortsättas här på sloltet — svarade småsvennen brådskande — i klosterstugan uppstod ett så elakt os, att herrarne icke kunde uppehålla sig der! Och dermed skyndade småsvennen fram till borgstugan att träffa slottsfogden. Den andre svennen följde efter, och när slottssogden aflägsnat sig, berättade han för de öfriga svennerna, hvad som