Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 1

hög grad och gaf anledning till många utläggningar af dagens tilldragelser. Emellertid steg marsken in till herr Erik, som mottog honom med en förvåning knappast mindre än den, som besöket väckt hos märskens egna svenner. NMarsken gaf dock icke riddaren tid till att uttala sin förvåning. — Om det varit natt, så att ingen sett denna min gång till eder — sade han — så hade det varit bättre både för mig och eder. Dock måste jag tala med eder utan vittnen, innan det allmänna sammanträdet i dag eger rum. Sen I, Erik Puke, jag har haft besök denna morgon af en man, som står mycket nära både eder och min fiende, drotsen ... Efter hvad jag genom honom fått höra stå endast tvenne vägar öppna till räddning för eder: antingen skolen I uppenbart säga, huru det hänger tillsammans med förräderiet i Ilarakers kyrka, eller ock måsten I fly... Illerr Erik blef blek som ett lik vid marskens ord. Hvad som timat och hvad som blifvit sagdt hos marsken var en ringa ting, som han ej egnade en tanke, så helt och hållet upptogs han af de båda vilkor, marsken förelade honom, icke derför, att han öfvervägde dessa vilkor, utan derför att de inneburo så djup en smärta för honom, att han helt och hållet öfverväldigades af densamma. — Icke min makt, icke biskoparnes lejd förslår att rädda eder från undergång — fortsatte Carl — om I icke sjelf gifven kraft åt både makten och lejden, och denna kraft ligger uti att två eder ren ifrån den skymf, som i Harakers kyrka fläckade eder sköld. Jag tror icke på något förräderi af eder... det kunnen I finna af mitt besök hos eder nu. Jag vill rädda eder nu såsom jag gjorde i Söderköping, emedan jag håller eder för en riddare båld och så för det blodets skuld som flöt i Söderköping ... Men de finnas, som tro på förräderi och som skola begagna uppträdet i kyrkan att fälla eder. Viljen I derför säga mig,