Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 2

Vid detta ord flög Erik Puke till och vände sig hastigt om. Ilan kunde dock ej hindra, att en suck stal sig fram ur hans hjertas djup och attb en ensam tår, som slöt ned öfver hans manliga kind, sqvallrade om känslor, hvilka alla trodde ran från hans själ. Han såg förvånad på marsken, men innan denne hunnit göra något spörjsmål, syldes koret af beväpnade svenner, och en af dem trädde fram för marsken och sade med en ton, som icke tillät något tvifvel: — Gifven eder, marsk... I ären Erik Pukes sgZ3noHo!