Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1870, sida 2

ord, som han nu gjorde med Dalkarlarne här vid Skultuna, sedan ändteligen herr Erik beqvämt sig. att mottaga den biskopliga lejden . Nej, nej .. — hvad det nu än är som rider herr DN k, efter han ser ut som en hudstruken orm, komma väl Helsingarne dragandes, så sauna niiua ord, — det blir ett rundtåg kringom riket på kngelbrekts vis ... — Ialen icke så djersveliga ord och missbeuken icke Engelbrekts namn — återtog den gamle krigaren med allvar — Jag har tjenat under honom och var med bland dem som följde honom på sista färden ... hade väl icke heller varit marskens man, om icke Herman Berman varit och slera med honom ... men det säger jag och det vill jag lefva och dö på, att svek aldrig herr Eriks sak, och säger någon annat, så krossar jag på fläcken hans syndiga nacke! Den gamle bussens ord utöfvade ott märkeligt inflytande på de öfrige, och der fanns ingen, som nu vågade säga konom mot. Tvärtom länkades tankarne in i en annan riktning. — Säkert är — sade en — att 9 smidas underliga ting ihop. Jag såg i går herr Jöns Bengtsson, som nyss kommit från Stockholm, gå till svartbrödraklostret, der han uppehöll sig både länge och väl. Jag hade en helsning från min fader till hans broder, som är svartebroder, och var samma stund i klostret. Och då sick jag se hur Jöns och kloster-priorn gå ned i ou al källarne, och jag sporde min farbroder till, hvad som de kunde hafva der att göra. Men han skakade blott på hufvudet och sade: ,,der är ett gammalt brygghus, som ej på långliga tider varit begagnadt. Jag stod ännu qvar, när herr Jöns och priorn kommo upp, och då log h i listigt och tittade uppat fönstren till stora klostersalen, m ligger alldeles ofvanför källaren. En stund derefver kom besallning från priorn att det skulle eldas upp i det gamla köket. (Lerts.)