säkert både för oss och för de större svenska fraktplatserna, isynnerhet i Norrbotten. Impulsen till ifrågavarande stora rörelse bland sjömansståndet gafs af Arendals sjömansförening, som i ett telegram af den 114 dennes underrättade Kristiania sjömansförening om, att 130 skeppsredare och kaptener, deribland Arendals, Tvedestrands och Grimstads störste sartygsegare, fattat det beslut att ej afsluta trälastfrakter för detta års vår med mindre att noteringarne bli minst 10 procent högre än de nu gällande, samt att af all makt motarbeta de operationer, som företagas af flera måklarchus för att skada den norska skeppsfarten, så att de norske redarne skulle afhålla sig från att aisluta frakter genom dem, som drifva det såkallade fraktjobberict eller garantisystemet. Detta telegram gick som en löpeld till alla de städer, som ha sin hufvudsakliga näring i skeppsrederiet, och adresser i samma riktning som Arendals ingingo från Drammen, Tönsberg, Laurvig, Frederiksstad, Kristiansand och städerna vid Skiensfjorden. Längst synes man vilja gå i Drammen och Tönsberg: på förstnämnda plats beslutade man nemligen, att Östersjöfrakterna böra förhöjas från Nedra Botten till London till minst 50 sh., till Holland 33 sh. 5 d., till norra Frankrike 64 sh. 5 d., hvarjemte en komite om 5 medlemmar har att under de första sex månaderna emottaga meddelanden om hvarje frakt, som afslutas utaf de i föreningen deltagande redare, samt genom hvem frakterna slutas. Vidare söker komitön anskalia upplysningar om, hvilka mäklare som befatta sig med det skadliga jobberiet, så att skeppsredarne må erfara detta och kunna vidtaga sina åtgärder deremot. Ea hel del af denna strike synes vara riktad mot åtskilliga svenska miklarehus, och flera af Stockholms mäklare ha funnit sig föranlåtna att i våra tidningar sritaga sig från vissa beskyllningar uti ifrågavarande riktning. I Tönsberg beslutade 60 af distriktets störste redare och befraktningsagenter att upprätta en befraktningsbyrå, som förestås af 15 gode män, hvilka ega att sastställa srakternas minimum, under hvilket ingen af de deltagande skeppsredarne får afsluta någon frakt. Detta skall gälla för hela innevarande år. Ifrågavarande strike gäller, såsom man finner, ensamt trälastfrakterna, och synes det isynnerhet vara fraktsluten från Botten man är uppretad öfver, men äfven Hvita hafvet och Kanada äro inbegripna i de fattade besluten. Såsom alltid då någon större rörelse försiggår i landet, är det hufvudstaden, till hvilken man vänder sina blickar, och i Måndags hölls ett stort möte på Kristianias börs, för att förhandla om de i småstäderna beslutade skeppsbesraktningsresolutionerna. Ilär stodo tvenne partier temligen skarpt emot hvarandra. Det ena förfäktade den åsigt, att man borde besinna sig noga, innan man förband sig att ingå på denna ,,strike, hvilken ej var grundad på sakens egen natur, utan utgick från en felaktig förutsättning, i det förhållandet mellan tillgång och efterfrågan alltid måste betinga fraktsatserna Det kan visserligen finnas momentana perioder, då förhållandet rubbas, men i längden är det icke möjligt att frakterna uta något parti kunna noteras oberoende ai förhallandet mellan tillgång och efterfrågan. När skeppsrum endast finnes sparsamt, skola frakterna stiga; när det finnes i öfverflöd, måste frakterna nedgå Alt bygga en strike på en annan förut sättning är dåraktigt och ohållbart. Ilär är fråga om ett farligt attentat mot den fria konkurrensen, o. s. v. — Det andra partiet framhöll, att här icke vore tal om någon strike, som alltid förutsätter ett förhållande mellan arbetsgifvare och arbetstagare, utan här hade man för sig frågar om kontrakter, ingångna mellan tvenne likställda partier, redare och befraktare af hvilka de sistnämnda missbruka sin ställning till att genom mäklarne, som borde vara redarnes naturliga försvarare, nedtrycka frakterna till ruin för hela den norska trälastsarten. Mäklarnes jobberi gjorde just konkurrensen ofri. Här hade just alla Norges sjömansföreningar sammanträdt, för att bringa frakterna tillbaka i deras naturliga skick samt frigöra sig från detta jobberi, 0. s. v. Resultatet af debatterna blef, att man i allt väsentligt anslöt sig till resolutionen från Arendal, men icke ville besluta någon taxa för frakterna. För att förstå, hur det varit möjligt at! år efter år så nedpressa frakterna, måste man ihågkomma hur skeppsrederiet drifves i värt land. Här finnas ytterst få egentliga skeppsredare, som uteslutande egna sig åt sitt yrke. I våra vigtigaste Sjsåst äden evistararv en fankamlic mans; för