0:de person, och deraf 143, 000 i arbetswusen. Förhållandet var visserligen ännu ärre år 1349, då det var en fattig på warje 16:de innevånare, men utgiften år m långt större till följe af den bättre ård, som egnas de gamla. barnen, de jnka och de svagsinta. IIVad som gör saken än värre är, att den tilltagande attigdomen isynnerhet drabbar vissa dear af landet. Så t. ex. var det i förliden )ktober 15,000 fattiga mera i Lancashire och Cheshire än året förut, och i London, ler antalet fattiga år 1858 var 73,000 och utgiften 862,000 p:d st., hade de fattigas antal år 1868 stigit till 122,000 och understödet till 1,175,000 p:d st. Under första veckan af innevarande år har antalet tattiga i London uppgått till 154,600, nämligen 36. S00 i fatughusen och 117,500 utom dem, och sedan bar det stigit ännu högre. Redan innan vintern blifvit sträng, och oaktadt lifsmedlen icke stå högt i pris, har — som vi förr nämnt — det i Englands hufvudstad förekommit många fall af hungertyfus och dödsfall förorsakade af svält. ITALIEN. Den romerska utställningen utaf föremål af katolsk konst öppnades den 17 Februari af pålven i egen hög person. En stor massa folk hade samlats redan kl. 8 på morgonen på en öppen plats mellan klostret Certosini och den provisionella stationsbyggnaden. Endast få lyckades komma in i expositionslokalen, dit endast kardinalerna, biskoparne och andra honoratiores voro inbjudna att öfvervara högtidligheten; för öfrigt fingo endast utställarno tillträde. Kl. 10 begaf sig Pius IX från vatikanen till klostret, der expositionen är anordnad. IIan helsades vid ankomsten till utställningen af kardinal Bernardi med ett kort tal, och sedan påfven ytirat några ord om förbundet mellan kyrkan och konsten, samt att ingendera vore i behof af någon reformation, uppstämde 300 sångare en hymn till hans ära. Expositionen upptager 16 särskildta rum och 4 långa korridorer af portiken. De af oss omnämnda svindlande bankaffärerna i Neapel ha, som varit att förutse, tagit en ända med förskräckelse. Krisen drabbade först de förnämsta. Hos banken Rufto-Scilla hade betalningsanspråken på den sednaste tiden stigit så, att denna bank, trots annexionen af åtskilliga mindre banker, icke kunde betala längre, utan måste utfärda ett cirkulär till kreditorerna, i hvilket föreslogs en frivillig liqvidation. Genast då auktoriteterna fingo kännedom om detta cirkulär, läto de häkta herrarne Ruffo-Scilla och Costa. I banken funnos endast 2 millioner, och skulden var — 27 millioner. Med de öfriga mindre bankerna förhöll det sig ungefär på samma sätt, och deras innehafvare ha ock blifvit häktade. Allt detta skedde i största hast, så att allmänheten icke visst något, innan katastrofen var öfver. Förlusterna lära mindre drabba neapolitanarne, hvilka i rätt tid passat på att taga ut sina pengar, än personer på landsbygden, hvilka naturligtvis förlora allt, som deponerats. RUMÄNIEN. .