icke lyckats att vid dem åstadkomma enighet. Bland den mängd sörslager, som blifvit inlemnade till lagstiftande församlingen utaf medlemmar af densamma, omtalas: 1) Af Thonnet de Turmelicre, att de unge män, som förpligta sig att under två år arbeta vid en jordbruksskola, må vara befriade från militärtjenst; 2) af Jules Simon om kostnadsfri, obligatorisk undervisning; 3) af Morin, att generalråden må få uttrycka allmänna politiska, statsekomiska, industriella och kommerciella önskningar; 1) af Barthelemy S:t IHilaire angående solkbiblioteker och om folkskollärares tillsättande; 5) af Cremieux angåenende förändringar i kriminallagen. Regeringen påskyndar undersökningarne i provinserna mot de många, som häktades under oroligheterna i Paris den 8 och 9 Februari. Som man af följande exempel skall finna, är största delen af de häktade högst oskadliga revolutionära elementer, i hvilka man icke torde kunna skönja den ringaste fara för kejsardömets framtid. Dessa stackars vilseledda menniskor, som barrikadhjelten EIourens ville beväpna med theatervapen, äro nästan alla mycket unga politici, mellan 17 och 21 år. Det är synbarligen till en icke ringa del gatpojkar, som roat sig med att ställa till spektakel och agera revolutionshjeltar, och det har t. o. m. kommit till rätt putslustiga uppträden inför domstolen. Främst på listan figurera två betjenter från basaren i Halles centrales — Sipra och CartLamy. De äro anklagade för vanvördnad mot kejsaren, emedan de kastat en gipsbyst af Napoleon III ned från sin plats i basaren. De dömdes till 14 dagars fingelse. Ärbeterskan Letourneur från förstaden S:t Antoine hade med full hals 10pat: ,Lefve republiken! och dömdes härför till 2 månaders fängelse. Den 22:ärige Nicolas Vibrette hade kl. 3 på natten varit med om att sjunga märseljäsen och dessutom gifvit en gendarm ett näsvist svar; han dömdes till 2 månaders fängelse och 16 fr. böter. Den 21:årige ritaren Very sjöng marseljäsen i ett cafe natten mellan den 8 och 9 Februari och blef med ett par örfilar körd på porten af gästerna, som uppmanade polisen att häkta honom. Den unge mannen var så rasande, att han måste bindas på polisstationen. Han ursäktade sig inför domstolen med, att han var så rusig, alt han cj kunde minnas någonting; domen lydde på en månads fängelse och 16 fr. böter. Vvå handelsbetjenter, Morcau och Challet, ropade under den nämnde natten: ,,Lefvo Rochefort! Ehuru deras principal ansvarade för, att de voro ett par , hyggliga unga män?, dömdes hvardera till en månads fängelse och 25 fr. böter. Den 17:årige Chevalier hade ropat: ,Ned med polisen! Lesve Wochefort! och dömdes derför till en månads fängelse. En helt ung schweizare Julien, hade förnärmat polisen och upphäst upproriska rop; han gret bittert under förhöret och visste ej rätt, huru all tillgått; han slapp emellertid undan med 14 dagars fängelse. Och samma obetydligheter alltigenom. Sannerligen vill de af dessa domstolsreferater synas, som on allt varit en bagatell, utom — skrålet Det är nog också af denna anledning, con myndigheterna funnit sig föranlåtna at utan vidare omständigheter lössläppa mån ga af de häktade, en gång icke mindit än 119. ENGLAND. Utom de af oss förut omnämnda för slagen om ordnandet af agrarförhållandensg på Irland och solkskoleväsendet i hels Storbritannien, har parlamentet blifvit fö relagdt förslag om att afskaffa eller in skränka ederna för erhållande af lärare platser, stipendiatplatser och akademisk: grader vid universiteten i Oxford och Cam bridge, hvarom nu framkommit önskar från sjelfva universiteten. Detta är et nytt steg i riktning af att lösa bande mellan stat och kyrka. Sednare, d. v. s sedan det för frågans utredning tillsatt: utskottet slutat sina arbeten, torde före komma förslag till ändringar i vallager och till hemlig omröstning. Af de vigtigare frågor, som ännu e kommit till behandling i parlamentet, mer som väntas inkomma dit, bör särskild nämnas fattisvårdsfrågan. Sedan 1855