Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1870, sida 3

till ,.Sveast direktion med bifogande af en specifik uppgift på den uppbrunna grödan och redskapen, slutande å ett värde al 21.866 rdr 40 öre hvilken summa br Carlsson .ödmjukligen anhöll att utfå snarast möjligt af ,Sveas direktion. För att emellertid närmare undersöka förhållandet i afseende på den förstörda lösegendomen, nedreste försäkringsbolagets inspektör till Hessleholm, och — sedan det blifvit upplyst att i arrende för egendomen des 1.550 rdr, men enligt den ingifna uppgiften på förlusten, grödan under ett så dåligt är som 1568 skulle inalles uppgått till ett värde af cirka 30,000 rdr, samt det dessutom föreföll besynnerligt att de uppbrända qvantiteterna blitvit ytterst noga specificerade, såsom exempel hvarpå torde anföras, tt tusentals centner uppbrändt hö och halm uppgifvits på udedelar, samt att i den uppbrända håvantiteten skulle befunnits trö till ett värde af 4,060 rdr, — anmodades kronolänsman Gyllenborg att anställa undersökning såväl rörande eldens uppkomst som rörande mängden och beskaffenbeten af den vid eldsvådan förlorade egendomen. Vid detta tillfälle upplystes, att elden utbrutit kl. 123 på morgonen och med sådan häftighet, att längan inom mindre än en timma nedbrunnit, samt att något ljus ej varit tändt i längan sedan föregående Juldagsmorgon. På hvad sätt eller genom hvems förvållande elden uppkommit, kunde emellertid icke utrönas. IIvad åter angick mängden af den föl störda grödan, voro de hörda personerna ar skiljaktig mening. Carlsson sjelf uppgaf, att den i längan förvarade grödan bestått af hö, halm och hafre, samt uppgått till det qvantum af hvardera sorten, som funnits upptaget i den förteckning, hvilken inskickats till ,.Sveas direktion. Af de andra personernas berättelser framgick åter, att i längan ej funnits på långt när den qvantitet hö, halm och bafre, soin C. uppgifvit, upplysande Aderjemte förre innehafvaren af egendomen, löjtnant Ehrenborg, som äfven var tillstädes vid undersökningen, att den högsta möjliga atkastningen af hela egendomen icke kunde, äfven under lyckligaste år, (hvilket icke var förhållandet 1568) beräknas högre till 15,000 rdr brutto pr år. Vid detta tilltälle förrättades äfven uppmätning af den plats, der den nedbrunna langan stått, samt verkställdes utrning af densammas kubikinnehåll, sedan höjden på byggnaden blitvit at flera personer, deribland äfven Carlsson, uppgifven ba varit 12 fot till takresningen och 20 fot med denna. Det befanns då, att om också längan varit fylld ända till takåsen med de uppgifna sädesoch soderslagen, kunde i densamma omöjligen ha inrymts ens tredjedelen af den af Carlsson såsom uppbrunnen uppgifna grödan. Då dertill kom, att åtskilliga personer, hvilka hördes såsom vittnen vid Kristianstads rådhusrätt, äfven intygade, att i längan icke funnits den uppgifna grödan, vägrade ,.Sveas direktion, å grund at hvad sålunda blifvit upplyst, att utala det fordrade försäkringsbeloppet samt hä: isade Carlsson att vid domstol fullfölja sitt e euttulngsanspråäk. Carlsson instämde då direktioen till hörvarande rådhusrätt, der målet förekom sta gången den 10 April förlidet år. Af hr Carlsson iulemnades då till domstolen dels utdrag ur protokoll, hållna vid Kristianstads rådhusrätt och Vestra Göinge häradsrätt, rörande vittnesförhör med åtskilliga personer, dels uppgift å den uppbrunna dan. Af dessa vittnens berättelse ansåg hr C. vara lagligen styrkt, att vid brandtillfället verkligen funnits det gods, för hvars förstörande genom eldsvådan ersättning blitvit ifrågasatt, samt yrkade fördenskull att uttå brandkadeersättningen. Sedan dess har målet förevarit åtta gånger vid arande rådhusrätt och omkring 20 vittnen, åberopade af begge parterna, hafva blitvit hörda vid de osvannämnda trenne domstolarne. De flesta at dessa hafva emellertid icke kunnat med någon säkerhet uppgifva huru stor myckenhet af spaumål och foder funnits förvarade i den nedbrunna längan, men några af dem hafva dock med bestämdhet åstätt att den af C. uppgifna qvantiteten af gröda ke kwmat säs af egendomen och icke heller tunnits förvarade i byggnader För att bevisa utt uppgifna qvantiteten hö och halm kunnat rymmas i logen har C. i ett mindre målkärl låtit sammtanpaclea foder och derefter beräknat dess vigt pr kubikfot, under påstående att foder i lada ligger än mera sammanpackadt; men enligt flera sakkunniga vittnens utsago kan ettsådart förfaringssätt ej lända till efterrättelse. För att erbålla en säker uppgift öfver hvad i lada inlagdt foder väger, vände bolaget sig till prof. Nathorst med begäran om hans utlåtande i saken, och utföll detta sålunda, att deraf tydligen framgår att de uppgifna qvantiteterna omöjligen kunnat få rum i logen; likaledes förklarar prof. N. otvan uppgifna metod att väga hö och halm i ett mindre mått, ej kunna tjena till ledning för utrönande hvad i lada inlagdt foder väger. Utslag i målet kommer att meddelas den 30 nästk. April. — Fjerde resan stöld. För någon tid sedan omnämndes att tvenne arbetskarlar, hvilka fått i uppdrag att ha tillsyn å åtskilliga i vinterqvarter liggande fartyg, den 16 dennes å briggen ildaanträffat arbetskarlen Carl Johan Andersson liggande å en soffa i kajutan och att A. der tillgr pit åtskilliga effekter. Målet härom har nu afslutats vid ubusrätten. som i förrgår dömde Andersson, hvilken otvunget erkände tillgreppet, att för stöld i förening med inbrott undergå 6 år och 6ö månaders straffarbete samt att under 10 år vara medborgerligt förtroende. Det tillgripna serligen icke till mera än 50 Öre, brottet kunde icke blifva mindre det var tör fjerde gången ydig till stöld af nästans kmen straffet fö än det ofvannämnda, ty Andersson gjort sig gods. a33 — Mt