(Införes på begäran). Vid Joh. Skog: Se grafven sina armar mot dig sträc Och väntar att dig sluta i sin famn, Sof der i ro och njut den frid, som räcker Son anden funnit har en säker hamn. Dn göms men glömmes ej så lätt ar dessa, Som dröja sörjande invid din bår, Och ur hvars ögon saknaden vet pressa Så mången bitter, mången smärtsam tår. Ifvad äro höga titlar, makt och ära? Hvad äro lumpna skatter, gods och gull? De vid vår grat om föga vittne bära, Emot en enda tår af saknad full. Se huru ömt och djupt hon dig begråter — Hon som dig följt på lifvets törnestig; Se dessa barn, som ej sig trösta låter — En far, som tå, de mistat ha med dig. klig dn, som så fått lemna striden, Och flytta dit, der endast friden rår! At kärleken din segerkrans blet vriden — — Ditt minne ibland oes ej snart förgår! Oscar.