Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1870, sida 1

sedd slägt, men han innehade ännu blott en underordnad plats inom kyrkan, ehuru han redan år 1134 förstätt att af påfven utverka sig tillstånd att ega en enskilt biktfader. Oaktadt denna underordnade ställning och oaktadt det sken af likgiltighet för de stora riksvigtiga tilldragelserna, som han älskade att gifva sig, visade dock hans djupa, skarpsinniga och träffande omdömen, ofta försedda med en väl tillspetsad udd, att han med den mest skärpta uppmärksamhet följde allt, både händelser och personer. Och sannolikt hade han redan nu trådarna till det hela mera i sin hand, än någon hade eller kunde ana. Morfadern, den sluge och erfarne herr Krister, hade han helt och hållet i sin hand, ehuru han var för klok att låta påskina något sådant. Den 16 December ryckte marsken ut från Stockholm med en ståtlig här och drog vesterut till Westerås, i hvilken trakt Erik Puke hade många anhängare. Marsken fick snart veta, att denne begifvit sig till Dalarne, och han beslöt att tåga efter honom, sedan han först tuktat innevånarne i Thorshälla och Nerikes-allmogen för det de höllo med herr Erik. Marsken drack sin jul i Arboga, och kort derefter fick han bref trån sin fogde i Dalarne, Hans Mårtensson, och äfven från dalkarlarne sjelfva, ,att de ville stå fast med Erik Puke och lefva och dö med honom. Nu gingo ilbud från maisken både till Upland och nedåt landet efter förstärkningar, och när dessa hunnit anlända till Westerås, drog marsken norrut att möta herr Erik och dalkarlarne. Det var tjugondag jul den 14 Januari 1437. Erik Puke hade å sin sida uppbjudit all sin förmåga att förstärka sig och tillförsäkra sig om framgång i sitt företag. Men han hade på det hela rönt idel motgångar. Han stod för ensam. Han egde väl allmogens kärlek, men herremännen förenade sig med marsken, och till och med sådane, hvilka stått Engelbrekt närmare, än herr