Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1870, sida 1

ITMHLIILtGIIGC 11I1IU010 — VVD Ö91169100, HV 110905 lv mera i styrka. Marsken greps genast af en ond aning, och den blef inom kort bekräftad. Hans folk var slaget och kom i hejdlös flykt tillbaka till lägret. Lyckligtvis var det blott en del, och marsken skickade genast ilbud till den öfriga hären att återvända. På de närvarande biskoparne syntes underrättelsen göra ett häftigt intryck. Det syntes tydligt, att de af djupaste allvar önskade freden. De öfverlemnades dock med sina tankar åt sig sjelfva. Ty marsken skyndade ut och steg genast till häst, att ordna allt för den inbrytande natten. Han tog aldeles för gifvet, att hans fiende efter denna framgång skulle göra ett anfall på hans läger, och han ville derför iakttaga alla törsigtighetsmått att ej blifva öfverraskad. Han hade ock under sitt vistande utrikes lärt krigskonsten under skickliga härförare, så han visste väl hvad som var att göra. Han utstakade platserna, som härafdelningarne hade att intaga, hvar efter annan, som de hunno återkomma, och starka förposter eller hållare, såsom de kallades, utsattes rundt omkring. Härunder föll skymningen på, men just som marsken höll på att återvända till stugan, der de båda biskoparne befunno sig, kommo Nils Stensson, hans svåger, och Herman Berman med tvenne stora ryttareskaror. De voro de första af den återvändande hären, och af dem fick nu marsken noggrannare underrättelser om striden och om allt som dermed stod i samband. Att döma af det häftiga motståndet, tycktes herr Erik vara manstark, och finge han yttermera förstärkning från