frestelser. Turin och Florens hafva ryktbara kyrkor, der S:t Antons bistånd tyckes anropas med större framgång och ceremonierna för detta ändamäl anordnas på ett mera storartadt sävt. Alltifrån daggryningen ser man fromma bönder tåga in genom stadens alla tullportar, förande sina trotjenare med de långa öronen, utpyntade med deras bästa seldon, och begifva sig till sitt helgons tabernakler. I år var den ståtliga Pogatan i den fordna hufvudstaden uppfylld af en tät massa af dessa djur och deras husbönder, ända från kyrkoporten till bron, tvärs öfver det ofantliga Victor Emanuel-torget. Kyrkans portar stodo öppna, och derinne hölls åsnornas messa, hvilken djur och menniskor tycktes åhöra med djup andakt. Vid välsignelsen trädde presten, utrustad med den klassiska vigvattensqvasten, gravitetiskt ut ur kyrkan, ätföljd af chorgossarne, som buro vaxljus och sjöngo psalmer. Processionen framskred med högtidliga steg mellan två lefvande spalierer, bildade af neofyternas och deras förares hufvuden. Snart blef scenen rörande; presten slängde till höger och venster ett regn at vigvatten, af hvilket hvarje bonde sökte uppfånga några droppar åt sin käre allt-i-allas nos; denna dusch tycktes icke falla de obstinata fyrsotingarne synnerligen i smaken. Snart blefvo de religiösa sångerna uppblandade med några föga harmoniska skrianden. Uppståndelsen tilltog i samme mån den heliga processionens revue framskred. Om några minuter blef oordningen allmän bland så väl de redan signade åsnorna, som dem, för hvilka signandet återstod. Sparkningar och knytnafslag började komma med ispelet, och en skallande skrattsalfva bland åskådarne beledsagade presten och hans följe på derus brådstörtade återtåg. På detta sätt signar man åsnorna i Turin i nådens år 1870. Rorra Stillahafs-jernbanan. -, Newyorker Times berättar, att denna bana skall börjas till våren. Banans östliga ändpunkt är ännu icke detinitilt bestämd, men enligt kongressakten skall banan utgå från nderna at ufra sjöarne. Ilar skall arbetet börjas af 7,000 svenska arbetare, om hvilkas antagande i Stockholm blifvit afslutadt kontrakt (7). Banans vestliga ändpunkt blifver för det första vid det ställe, der Wallalafloden utfaller i Columbiafloden och der sistnämnda flod blir segelbar; dock skall denna utgångspunkt endast vara tillfällig, enär man vill fastbålla vid den ursprungliga planen, enligt hvilken banan skall föras till Pugatsundet. Arbetet från det hållet skall börjas at 7,000 kineser. Alla nödvändiga förberedelser skola vidtagas under loppet af innevarande vinter. Nytt insanterivapen. Det har förut varit omnämndt, att en dansk militär, kapten Linnemann, uppfunnit ett vapen för infanterister, hvilket han kallat ,militärspade. Köpenhamnstidningen Dagens Nyheder upplyser nu, att detta vapen och värn för infanteriet kommer att införas i österrikiska armn. En för detta ändamål tillsatt komitt har öfver spadens ändamålsenlighet uttalat sig mycket lofordande och föreslagit, att hvarje infanterist bör förses med en sådan. Hela spaden, som väger ungetär 11 skålpund och bäres som en sabel, har vid alla företagna försök visat sig mycket användbar. De sista åren ha varit särdeles rika på uppfinningar af nya mordvapen, men, under det man sträfvat med framgång att för flottans manskap åstadkomma skydd mot fiendens kulor, har man, snart sagdt, lemnat infanteriet alldeles i sticket. Inom preussiska armån ha försök blifvit gjorda ned ett slags pansar at kork och filt, men det visade sig snart att desså sköldar voro för tunga att bära. Med llen lätta Linnemannska militärspaden kan deremot en man på särdeles kort tid för sig uppkasta ett skydd mot kulorna, som har långt större betydelse än alla korkoch filtpansar. Danmarks krigsminister, Raaslöst, säges vara betänkt på att införa spaden ätven i danska armen, för hvilket ändamål han ämnar göra en framställning i danska riksdagen.