Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1870, sida 2

forut ULILStrjt, Skulle byggas Småtspår!g. z . ljsöteborg den 23 Februari. Till de förändringar i kyrkolagen, som nyligen kommit till stånd i Finland och hvarigenom friare förhållanden på det kyrkliga området blifvit införda i vårt brödraland, hör ock en förändring i domkapitlens sammansättning, så att dessa hädanefter skola bestå af biskopen och domprosten, såsom sjelfskrifno, samt 2 å 3 af stiften utsedde kyrkoherdar såsom valde ledamöter af hvarje stifts domkapitel. Såsom man känner har denna reform varit länge påtänkt äfven i vårt land, ehuru saken ännu ej kommit till stånd. Hos oss qvarstå stiftens kyrkostyrelser på den gamla ståndpunkten, hvarom biskop Schaumann i sin tidskrift ,,Sanningsvittnet yttrar sig sålunda: Jag har alltid ansett den nuvarande sammansättningen af domkapitlen vara den mest oändamålsenliga man kan tänka sig och förundrat mig öfver att den kunnat så länge bibehållas. Och denna min åsigt har allt mera stadgat sig och denna min förundran vuxit med åren. Eller kan man väl tänka sig något onaturligare, än att unga magistrar, hvilka speciminerat för vinnande af en lektorstjenst i hvilken vetenskap som helst, genom sin utnämning till nämnde befattning vid gymnasium i en stad, der ett domkapitel har sitt säte, äfven blir ledamot i detta domkapitel, oberoende deraf huruvida han har några teologiska insigter, någon kännedom af och något intresse för kyrkliga angelägenheter och något kristligt-religiöst sinne eller icke. (Med anledning af detta förhållande har af några högtaktade ständsbröder det yttrande blifvit fäldt, att genom upphörandet af domkapitlens handhafvande af skolstyrelsen, icke skolan blifvit emanciperad från kyrkan, utan kyrkan från skolan; ett yttrande, som, om man ser på antalet af de personer, som nu handhafva kyrkostyrelsen, kan försvaras, ehuru det i det hela dock är en paradox). Då nu härintills domkapitlen haft äfven skolstyrelsen sig ombetrodd, så skulle det synas, som om de nämnde lektorerna varit särdeles lämpliga i domkapitlet med afscende å detta dess åliggande. Detta har dock icke varit fallet, dels emedan de, såsom bundna vid sina egna tjenster hela läseåret om, icke kunnat genom inspektioner taga kännedom om andra läroverk, dels emedan de med afseende å många frågor rörande det läroverk, der de äro anställda, äro mera eller mindre jäfviga. Riktigheten af dessa den vördnadsvärde biskopens anmärkningar lärer omöjligt kunna förnekas. Likväl är det dermed ingalunda sagdt, att den nu i Finland antagna ordningen för kyrkostyrelsens sammansättning är den rätta. Dess första och hufvudsakliga brist måste nemligen anses ligga deri, att denna styrelse består endast af prester, med uteslutande af det lekmannaclement, som utgör församlingens nödvändiga målsmanskap. Det är tillvaron af detta element i de närvarande domkapitlen, i och med de ickepresterliga lektorerna, som försonar i någon mån med den eljest orimliga sammansättningen af dessa kapitel. En ny ordning: är här emellertid oundgängligt nödvändig, men denna anse vi höra vara bygd på tvenne hufvudgrunder: 1:o att kyrkostyrelsen och skolstyrelsen alldeles skiljas frän hvarandra, samt 2:o att kyrkostyrelsen, eller domkapitlet, sammansättes af minst lika många deri invalde lekmän som prester, under biskopens presidium. Det torde ej vara nödigt att närmare motivera dessa grundsatser, emedan det bör vara för alla klart, att i en styrelse, som skall bland annat slita tvister emellan en församling och dess prester samt vaka öfver kyrkotukt, icke det ena elementet, eller det presterliga, får vara ensamt representeradt. Hvad åter angår styrelsen öfver läroverken, så anse vi för vår del att den bör ordnas icke stiftsvis, utan länsvis, hvarför såsom skäl det torde vara tillräckligt att omnämna den utsträckning, som läroverken i sednare tider erhållit. Då man förr endast hade ett enda fullständigt elementarläroverk (skola och gymnasium) i hvarje stift, så finnas nu i riket öfver trettio sådana läroverk, utom alla femklassiga, treklassiga och derunder. Områdena för skolväsendet böra således nödvändigt förminskas, och bör då länet här vara enheten likasom för administrationen i allmänhet. I den stund kyrkooch skol-styrelserna åtskiljas, skola också de förra kunna ordnas långt mera sjelfständigt för deras särskilda ändamål. I denna organisation bör, enligt vårt förmenande, Sliftsmötet, eller Synoden, utgöra en lika så angelägen mellanlänk mellan kyrkostämman och kyrkomötet som Landstinget, eller länsdagen, mellan kommunen och riksdagen. Men detta stiftsmöte bör icke, såsom hittills, vara ett prest-möte, utan bör vara sammansatt efter samma grund som kyrkomötet af minst lika många lekmän som prester, af hvilka de förra borde väljas på hvarje församlings kyrkostämma. Det är tydligt att detta stiftsmöte vore den naturliga valnämnden för ntväljande af ledamöterna i stiftsstyrelsen eller domkapitlet. Här torde slutligen böra tilläggas, att såväl stiftsmötet som stiftsstyrelsen måste vara konfessionella, d. v. s. upptaga endast den lutherska kyrkans bekännare, hvilket deremot kan vara tvifvelaktigt beträffande kyrkomötet, så länge kyrka och stat äro med hvarandra så nära förbundna. Slutföljden af våra antydningar måste blifva, att här tarfvas en genomförd organisation på kyrkans område, likasom vi lyckligt vunnit en sådan på statens. Det vore värdigt den regering, som utfört det ena stora verket, att äfven tagal3 initiativet till det andra. a DÅF D — — — — — —ä — — — — —