Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1870, sida 2

Inom andra kammaren funnos ganskass nånga ledamöter, som, i öfverensstämnelse med den tillförene af borgare-ochsb hondestånden omfattade åsigt, ansågo attit idelns serskilda forum i brottmål gernalk unde fortsara intilldess adelsmötet fann ör godt samtycka till det af riksdagen inskade afskafiandet i sin helhet af adelns orum privilegiatum. Man hade derföre jfverenskommit att motsätta sig den kgl. propositionens antagande och rollerna vo0 fördelade i den debatt, som härom skulle bringas å bane. Hr Ahlgren, representant för Sundsvall, hade åtagit sig att öppna den, en annan ledamot skulle unlerstödja hans framställning o. s. v. Man såg också justitiestatsministern tillstädes på ministerbänken i Lördags förmiddag, då ärendet skulle förekomma, andagligen för att respondera för propositionen. Men då lagutskottets utlåtande föreö drogs, förblef det tyst i salen. Talmannen sjorde proposition på bifall, och ett ögonblick derefter — pang! — hade klubban j! fallit och propositionen var bifallen, utan l att ett ord derom blifvit yttradt. I detsamma syntes hr Ahlgren i fonddörren till ( ö ö — — — —— — — AN TT salen, inträdande från det s. k. ,,sqvallertorget bakom afbalkningen under åhörareläktaren, der han varit inbegripen i ett samtal — man säger med hr Wijk — och! derifrån han nu återkom, utan att veta hvarom fråga var. Ni inser lätt sammanhanget. De öfriga, som önskade förslaget förkastadt, väntade att hr Ahlgren, såsom aftaladt var, skulle yttra sig, och ingen bland dem hade presence desprit nog att! begära ordet innan klubban föll. Jag dristar icke med visshet förutsäga hurudan utgången af en debatt kunnat blifva, men det är mycket sannolikt att förslaget blifvit förkastadt, blott någon påyrkat det och för församlingen någorlunda utredt betydelsen af ett sådant beslut. Det är emellertid icke första gången frågor slumpas bort på detta sätt i våra rådplägande församlingar. Jag skulle kunna nämna namnet på en mycket berömd ledamot af riksdagen och hufvudstadens kommunalrepresentation, hvilken mer än en gång , vaknat upp ur sina funderingar vid ljudet af det klubbslag, som bekräftat antagandet af förslag, dem han ämnat ifrigt bekämpa — och mot hvilka han åtagit sig, likasom hr Ahlgren denna gång, att öppna attacken. Emellertid har nu riksdagen besvarat adelsmötets trots mot deras uttryckta önskningar på ett sätt, som erinrar cm den eljest icke så synnerligen ofta följda förmaningen: ,,Om någon slår dig på det ena örat, så vänd det andra till. Jernvägsfrågorna sysselsätta sinnena i hög grad i närvarande stund, hvilket Ni lätt lärer kunna föreställa Er, då Ni erfar, att statsutskottet just i afton varit samladt, för att in pleno behandla det vigtiga! ärendet. Då jag skrifver detta, känner jag ännu icke utgången, hvilken Ni också säkerligen erfar pr telegraf, innan detta bref når Eder. Salaoch Sevalla-linierna, mellan hvilka det förnämligast kämpas, lära räkna ungefär lika många medlemmar i utskottet, men det bar antagits, att Salabanan der segrar. Huru dot går i kamrarne, är mycket ovisst. Den åsigt, som var rådande på grund af första kammarens val af ledamöter i statsutskottet, att! majoriteten i denna kammare var deciderad för sistnämnde linie, bar jag nu hört bestridas af ledamöter inom denna kammare, hvilka ligga ganska djupt inne i: denna fråga och hvilka anse Sevalla-banan ega majoritet i första kammaren. Stöllningen i andra kammaren lärer knappast någon ännu med visshet känna. Sannolikast antages vara, att Sala-linien der för närvarande räknar de flesta anhängarne. Företrädet mellan de båda bansträckningarne har i afton äfven afhandlats på! ett annat ställe, nemligen på stora börssalen, der kapten Nerman hållit ett föredrag i ämnet, inför en mycket talrik församling, i hvilken man äfven märkte prins! Oscar. Hr Nerman uppträdde, för att utveckla Sevalla-liniens företräden såväl i! industrielt och kommersielt hänseende som jemväl med hbäasyn till landets försvar. Jag vet, hr Redaktör, att Ni hyser en a nan åsigt än den aflhr Nerman förfäktade, !: och då jag hvarken tror mig kunna en tyga Eder genom anförandet af hans argzumentar, som ej heller innehöllo mycket nytt, eller att det på frågans öde vid rikslagen skulle utöfva något inflytande, om Ni tilläte mig att i Eder tidning diskuteral: der ur synpunkten af Sevalla-liniens företräden, så vill jag icke trötta Eder med någon utförligare redogörelse för hr Nermans föredrag. För den, hvilken, såsom ag, anser Sevalla-banan vara att föredraga — icke ur hufyudstadens utan ur landets och ur jernvägens egen synpunkt — syntes hans skäl goda och öfvertygande, churu le, sanningen att siga, icke framfördes på något tilltalande sätt, vid den entoniga och :glösa uppläsningen af en skriftlig framtällning. ö Man talar naturligtvis alltjemt icke så itet om det förestående riksdagsmannavalet. Efter allt hvad det vill synas, har man att motse en temmeligen liflig valstrid ! mellan hrr Sjöberg och Ljungberg. Den sistnämnde är redan förordad af Dagens yheter och blir det sannolikt äfven afl. Fäderneslandet, såsom den , nyliberale kandidaten. Det förefaller mig icke osannolikt, att den öfriga Stockholmspressen förenar sig om att understödja hr Sjöberg. Jag vill icke precis göra mig till spåman, mlen jag tror att hr Sjöbergs val kan be