Frampå eftermiddagen anlände tåget till Motala. Här löstes de täg, med hvilka sogden var bunden vid slädan, och han befalltes att stiga upp. Bönderna bildade en stor ring, och i den infördes fogden att höra den anklagelse, som skulle göras mot honom, att försvara sig, om han kunde, och att höra sin dom. IIvarken det ena eller det andra drog synnerligt lång tid. 1 en gammal historiebok, som varit skrifven på rim) och en gång utgjort en kär folkläsning i vårt land, omtalas denna tilldragelse i följande rader: Och förden så till Motalating och satten midt i den ring och dömde der straxt domen så, att han skulle från hufvudet gå. När domen var fäld, framdrogs en stock, hrarpå ,de lade hans halsben och höggo det at med en yxa, ty de skötte ej svärd. Den rimmade berättelsen tillägger, hänsyftande på hans fordna makt och hans snöpliga slut, följande anmärkning: Aldrig hade han dess akt), då han var i sina väl makt, att bönder skulle så öfver honom råda. och frälse hans själ af allom våde. Men såsom vanligen fallet är i en ursinnig folkhop, hvars under åratal samlade hat med ens fått luft, att blod icke släcker, utan snarare ökar ursinnigheten, så gick det äfven här. Knappt rullade fogdens hufvud på snön, förrän först en och annan, sedan allt flera, och slutligen hela massan började ropa: oden arge bofvens dotter skall ock dö, hela hans slägt skall dö! och de framledde den skälfvande Karin midt i ringen. ) Stora Rimkrönikan. — ) Aktat, tänkt derpå.