Löf och styrmannen Johan Ostman inkallade och tillstädeskomna. , Vå först framställd fråga af hr Arnell förklarade LGf, att han ämnade söka ersättning hos assuransföreningen för den skada fartyget lidit. Begge de tilltalade förnekade i allo angifvelsen. Besättningens uppgift, att fartyget en gäng förut hunder resan stött mot grund, förklarade de oriktig. De tilltalades uppgifter stodo i det väsentligaste si strid med flera intyg, som inför konsulatet i London af besättningen m. fl. afgifvits. ot dessa intyg anmärkte emellertid Löf, att desamma voro obeedigade, att vittnenas frejd eller möjliga jäfaktighet vore Oviss, hvaremot besättningen hade tydligt intresse af sitt eget fredande i saken, samt att intygen afgifvits inför icke juridiskt bildad person samt uppfattats med, efter Löfs förmenande, uppenbart förut fattadt antagande, att han vore skyldig. Intygen blefvo emellertid af ordföranden uppsästa och åhördes af den talrikt församlade menigheten med spänd uppmärksamhet. På grund af dessa intyg yrkade emellertid allmänna åklagaren de tilltalades inmanande i häkte, dervid de anhöllo att få begagna ett rättegångsbiträde, som, närvarande, förklarade sig villigt att i fråga om häktning samt andra frågor i formelt hänseende dem biträda. Denna deras anhållan blef emellertid af rätten afslagen. De tilltalade bestredo då häktningsyrkandet, och rätten resolverade att målet skulle uppskjutas till den 3 Mars, då Löf och Östman, hvilka ä fri fot lemnades, skulle vid hämtningsäfventyr sig inställa.