UTRIKES. FRANKRIKE. Do radikala tidningarne ha påstått, att sammansvärjningar äfven förekommit bland militären. Detta förnekas allmänt från illförlitliga håll. ,,Patrie yttrar härom: De oförsonliga tidningarne tala om en mil sammansvärjning, i hvilken flera officerare, underssicerare och soldater vore komprometterade. Denna underrättelse är fullkomligt falsk. Utspridandet af detta rykte sammanhänger med planen att sprida oro och draga armeen med i spelet. Oaktadt de anarkiska tidningarnes åtgöranden skall armben, som älskar Frankrike och är det tillgifven, fortfara att göra sin pligt och förakta de agitationer, hvars föremål den är. Do oförsonliga ha äfven sökt att utbreda den åsigten, att underofficerare vore stängda från befordran till officerare genom ,oöfverstigliga hinderk. Iläremot uppträder , Constitutionnel och meddelar följande fakta: Franska armeen räknar, deruti inbegripet intendenturen, 18,643 officerare, af hvilka 11,347 utgått ur de lägre graderna, 7,292 ur militärskolorna och 4 blifvit utnämnde i Juli 1830. Bland de officerare, som stått i soldatledet, befinna sig 2 marskalker (Bazaine och Randon), 11 divisionsoch 27 brigadgeneraler, 76 öfverstar, 60 öfverstelöjtnanter, 373 bataljons-eller sdvadronschefer och majorer, 4,373 kaptener, 3,263 läjtnanter och 3, 102 underläjtuanter. Intendenturkåren räknar 4 intendenter, 23 underintendenter och 9 adjutanter, hvilka alla tjenat som underofficerare. I infanteriet och kavalleriet bestå officerskårerna till två tredjedelar af sådane min, som stått i ledet. Endast generalstaben rekryteras uteslutande af från militärskolorna utgångna elever; dock finnas också här underofficerare, hvilka tjenat som soldater, men sedan ingått i militärskolan S:t Cyr. I artilleriet ha två femtedelar af officerarne varit underofficerare, vid ingeniörkårerna deremot blott en femtedel. Bland divisionsgeneralerna ha Camou och Vinoy tjent som simpla soldater. Camou, nu scnator, var 1811 tamburmajor; Vinoy är nu storofficer af hederslegionen och senator. Under det sednaste myckna oväsendet i Paris har , Rocheforts vän, Elourens, ofta varit på tal; ingen vet emellertid, hvart han nu tagit vägen. Polisen forskar efter honom i Paris, enär det ryktesvis omtalats, att han uppehåller sig der under förklädnad. , Droitt anser troligt, att han är i hufvudstaden ; andra tidningar påstå, att han flytt till Geneve, der flere af hans vänner från Kandia uppehålla sig; ,Agence Havas vidblifver sitt påstående om, att han är i Brissel. Om det komiska intryck, som hans naiva skildring af händelserna under natten mellan d. 7 och 8 d:s gjort, skrifver ,,Peuple frangaiss: Man bar hittills tänkt sig Flourens med röd phrygisk mössa och en carmagnole från skräckperioden ; man var godmodig nog att tro på en del uppgifter, hvilka betecknade Rocheforts adjutant som en Marat eller Saint-Just. Affärsverlden i Paris darrade för honom; i provinserna vågade man sällan nämna hans namn halfhögt, och gjorde då med detsamma korstecknet. De sednaste dagarnes händelser — och framför allt det besynnerligt naiva sätt, hvarpå han framställt dem — skola icke litet bidraga till att betaga hjelten frår Belleville den nimbus, hvarmed han var omgifven samt att låta honom framträda i sin verkliga skep: nad som en hygglig ung man, hvilken för en tid blifvit vilseledd genom dålig lektyr. Flourens ha icke alltid varit som nu, och hans anlag för sam mansvärjningar och gatustrider ha icke visat sig så tidigt, som man i allmänhet tror. Innan har begaf sig till Kandia, hade han försökt sig i un dervisningssaken; innan han började bygga barri kader, anställde han ätskilliga märkliga experi menter med hvita kaniner. Då han icke hade nå AAA ——