uppvägdes de deraf, att hvarje annat förslag i detta ämne, som hittills varit framlagdt, egt vida större sådana brister. Hr Leffler hänvisade derpå, att förslagets antagande till hvilande inneburit ett gillande af detsamma, och några förhållanden hade ej sedan dess inträdt, som kunde göra dess antagande mindre önskligt nu än för tre år sedan. Tal. visade ock det fullkomligt obefogade i den farhågan, att mosaiska trosbekännare skulle såsom lärare göra sig skyldiga till proselytmakare. Hr Witt förordade äfven förslaget, såsom i principen vän af religionsfrihetens grundsats, der den ej kommer i strid med kyrkans rättigheter. Skulle i förslaget finnas något, som innebär en våda antingen för kyrkan eller staten, så hade man tillfredsställelsen veta, att detta ej skulle undgå dens eller deras blickar, hvilkas pröfning förslaget, efter dess antagande af riksdagen, kommer att underställas. Hr Leijer ville äfven ,i sin ringa mån söka bidraga till förslagets framgång. Hr Winkrans visade obefogenheten af påståendet, att man ej borde fästa sig vid utlandets omdöme, dermed, att det intresse, utlandet hyste för en lycklig lösning af denna fråga hos oss, hade sin grund i känslan derat, att kulturens och framåtskridandets sak vore en gemeneam tillhörighet för alla medlemmar af den stora folkfamiljen. För öfrigt bemötte talaren åtskilliga at hrr Rundgren och Liss Olof Larsson hafda påståenden. Hr Medin motsatte sig förslaget såsom vådligt för statskyrkan, som det vore en kristens pligt alt försvara. Hr Jonas Jonassen inskränkte sig till att i korthet yrka afslag. Hr Gustafsson understödde förslaget på hufvudsakligen samma skäl, som af flere talare förut blifvit anförda, och skulle beklaga, om det ej vore 1870 års riksdag förbehållet att lemna sitt bifall till ett förslag, som redan för flera år sedan kunnat framställas och godkännas. Hr Jöns Pehrsson hade efter mycken tvekan funnit sig kunna och böra yrka bifall till förslaget, allrahelst som detsamma ej, enligt ett uttalande af en statsrådsledamot i första kammaren, snart lär komma i fråga att tillämpas. Hr Per Nilsson i Espö förordade deremot de föreliggande förändringarna. Hr Hedin framhöll i ett lysande anförande, att det här bland annat gällde för representationen att visa, om den vore trogen sitt ursprung, den vackra förbrödringstanke, hvarur den utgått, eller ville upprätthålla den förhatligaste klass-skilnad, den på grund af den religiösa bekännelsen; om den insåge nödvändigheten för staten att träda tillbaka från ett af de områden, det religiösa, som den inkräktat från individen, liksom den förut trädt tillbaka från andra dylika områden; samt om det frihetssträfvande, den representerar, hvilar på den rättvisa, som icke blott har städse ökade förmåner att fordra för flertalet, utan äfven hjerta och blick för minoriteternas rätt. Hr Asker hemställde, om det kunde vara rättvist och billigt att förmena medborgerliga rättigheter åt en klass, hvars religion så litet afviker från vår, ja, är densammas förutsättning, ty hvad hade korset varit, om det ej haft sin grund i den judiska bildningen? Hr Lithner understödde förslaget, emedan uti hvarje trosbekännelse kunna finnas samvetsgrannhet, patriotism och andra medborgerliga dygder, äfvensom derför att derigenom skulle i någon mån hejdas den religiösa indifferentism, som allt mer bland oss griper omkring sig. Hr Törnfelt ville i kyrkans välförstådda intresse, samt till fosterlandets ära och förherrligande inför utlandet, lägga sin röst till förmån för de båda grundlagsförändringarne. I korthet förordades derefter förändringen af hrr A. Bergström, Palander, Ahlgren, Sven Nilsson från Österslöf, C. Ifvarsson, A. Rundbäck, G. Uhr, grefve Posse, Altin, C. G. Berg och 0. B. Olsson. Mot förändringarne yttrade sig åter hr Gustaf Jonsson, hufvudsakligen emedan han ansåg dem obehöfliga och att judarne dem förutan skulle kunna existera; vidare: hrr M. Svensson i Torpa, Gunnarsson, M. Jonasson i Vansäter, C. J. Bergström och J. Eriksson från Kopparbergs län. Den efter slutad diskussion öfver första punkten af förslaget anställda votering uttföll med 116 ja mot 58 nej. Andra punkten bifölls utan diskussion i båda kamrarne. Öfriga hvilande grundlagsändringsförslag afseende tryckfrihetsförordningen blefvo at båda kamrarne antagna. Justitieombudsmannens embetsförvaltning. Vid föredragning i andra kammaren af lagutskottets utlåtande M 3, hvari utskottet uttalat det omdöme, att justitieombndsmannen genom nit, oväld och skicklighet fortfarande motsvarat riksdagens förtroende, ansågo hrr Gumeelius, Sv. Nilsson, Ola Jönsson m. fl., att vitsordet om ,, nit icke varit alldeles välförtjent och yrkade, att utlåtandet måtte med ogillaude läggas ill handlingarne, hvaremot hrr A. Bergtröm, Ribbing och Mannerskantz ansägo tt sådant försaringssätt icke fullt grundagsenligt och ville, att utlåtandet utan vilare måtte läggas till handlingarne. Grefve 2. Sparre yttrade missnöje med den knapphändighet, hvarmed lagutskottet behandlat rågap, men framställde intet yrkande. Vid inställd votering blef utlåtandet lagdt till dandlingarne med 66 röster mot 65, som ille, att detta skulle ske med ogillande. Konstitutionsutskottets bemställan, att iksdagen måtte för sin del besluta att ill nästa riksdag uppskjuta behandlingen f det från sistlidne riksdag hvilande förlag till Ny föreningsakt nellan Sverige och Norge, bifölls af första ammaren, efter det hr justitiestatsminitern, hr Rydin, grefvarne Ehrensvärd och f Ugglas samt hr Hasselroth förordat ett ådant beslut, som deremot oqgillades af