Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1870, sida 3

1ITIRUILNY. Angående partigrupperingen i konciliet skrifves till ,,Augsb. allg. Zeit. Det är icke blott frågan om påfvens ofelbarhet, så mycket den än beherrskar hela ställningen, som skiljer biskoparne åt, utan de begge hufvudpartierna ha — öfver hufvud taget — rakt motsatta pragrammer. Majoriteten — med sina 300 påfliga kostgängare — säger och handlar efter sin grundsats: Vi äro till för att oförändradt antaga allt, som vår herre, påfven, förelägger oss, Hvad jesniterna ära som prester, äro vi som biskopar i härolder för den påfliga maktfullkomligheten och ofelbarheten samt utförare af hans besallningar. Vi rösta således mot hvarje icke från påfven utgånget eller af honom antaget förslag samt förhindra konciliariskt eller extrakopgiliariekt — allt det, gom kunde misshaga påfvon. Sålunda äro de 136 å 140 biskopar, som önska förbättringar i kyrkans tillstånd, vid hvarje steg hämmade och förlamade genom motståndarne, 300 a 400 till antalet, hvilka äro förträffligt ledda. Jill curians i sisnänmde atseande mest framstående män hör kardinal Barnabo, Han håller god manstukt bland missionsbiskoparne och försmår icke att hota dem med undandragande af understöd åt deras stift, om de icke obetingadt rösta för påfven. ibland dessa begge mojsatta läger benuner sig en grupp af pia 150 prelater af åtskilliga nationaliteter, hvilka i allmänhet äro obenägna för de nya dogmer, hvartill jesuiterna drifver påfven; de ereten och ändamälsepligheten af men måste af flera skäl undvika att öppet sig och lemna stödet af sina varan. följe de ligga hufvudsäkligen till grund ör de bis handlir ; sov) vilja prokiamera påfvong ofelburhet. Worst och främst inverkar på ler mindre medvetet, att nya dogmer äro nödvändiga, samt att de gamla icke äro tillrackliga; men för framställandet och ge