i Tyskland, som den preussiska landtde gens debatter gjorde från det ögonblicl då det var tydligt, att ministören genor föreläggandet af förslaget till kretsordnings lagen hade kommit i en svår, för attick säga ohållbar ställning. Med denna la; har regeringen velat göra ett steg framå mot en friare kommunalförfattning, hvil ken emellertid, på grund af den halfhet som genomgår dess flesta bestämmelser icke vunnit det liberala partiets i depu teradekammaren bifall, under det flertale i herrehuset för sin del deruti ser et attentat mot sina , väl sörvärfvade rättig heter och åldriga privilegier. Saken äl i korthet följande: Änskönt Preussen räknas till de konstitutionella stater, som hs parlament och ansvarighetsministrar, ärc dock statslifvets fuandamenter ännu omgifna af feodala och patriarkaliska institutioner Polisen i landtdistrikten är fortfarande j godsegarnes händer, likasom i Mecklenburg, och på kretsdagen — som bildar folkrepresentationens lägsta, men ingalunda ovigtigaste trappsteg — ha egarne af riddargodsen hvar för sig en virilröst, så att de genom sin numeriska öfvervigt (öfver 5,000) hafva i sin makt att helt och hållet undertrycka de 2,363 representanterna för städerna och de mindre jordegarne Detta förhållande har regeringen velat reformera genom att föreslå en annan basis för representationen på kretsdagen. Enligt det nya förslaget till kretsordning skulle virilrösterna och godsherrarnes polisrättighet upphäfvas, hvaremot de större godsegarne skulle ha 3,607 representanter, landtkommunerna 2,798 och städerna 1,550. Regeringen visste på förhand, att den i herrehuset representerade adeln skulle häftigt motsätta sig detta förslag, men hoppades, att deputeradekammarens liberala partier skulle förena sig för att lemna kabinettet sitt bistånd. Detta hopp har visserligen icke helt och hållet, men till en stor del svikits. Deputeradekammaren — hvars majoritet icke finner förslaget frisinnadt nog — har användt nära hälften af sina möten för diskussion af förslaget, men har endast blifvit färdig med 38 af förslagets 142 paragrafer. Af dessa 38 paragrafer ha till på köpet icke få blifvit hänvisade till utskott, och angående några har man icke kommit till något beslut alls. Om arbetet skulle fortsättas med en likadan långsamhet, skall det fordras ett helt år för att behandla meranämnde förslag. En af de punkter, som funnit mest motstånd i deputeradekammaren, är bestämmelsen om, att, Amtshauptleute (väl ungefär motsvarande våra landshöfdingar) skulle väljas af konungen på kretsdagens förslag. Deputeradekammaren begär, att de skola väljas af sjelfva kretsdagen, samt att de i sin administrativa verksamhet skulle inskränkas af ett råd. Detta anspråk vill regeringen ej gå in på. En kompromiss i denna fråga har man icke kunnat vinna. Under sådana förhållanden var det som grefve Bismarck ajournerade landtdagens session, förklarande, att han skulle föreslå konungen inkallandet af en extra-ordinarie landtdagszession till fortsättande af de nu afbrutna förhandlingarne. Ministerpresidenten betonade i sluttalet, att regeringen hoppades itt enighet kunde vinnas angående kretsordningen. I herrehusets möte den 7 d:s ittalade sig ministerpresidenten med långt mindre förtroende. Han sade, att inrikesministern väntade, det diskussionen till sommaren skulle komma till ett lyckligt slut, men att han (Bismarck) icke kunde lela denna sanguiniska uppfattning, om nan än icke helt och hållet förtviflade lerom. För öfrigt varnade grefve Bisnarck sina vänner i herrehuset för att ,göra strike i denna sak, enär det både ör regeringen och herrehuset, i betrakande af de nära förestående allmänna alen till landtdagen, skulle vara af stor )etydelse, att det förelåg ett bestämdt ttrande angående den vigtiga frågan. FRANKRIKE. Ehuru tilldragelserna närmast före och sfter Rocheforts häktning numera torde örlorat en del af sitt intresse, eftersom nan af telegrammen erfarit, att stormen