Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1870, sida 2

lin för förändringen. I andra kammaren diskuteras fortfarande 28:de S regeringsformen, och hafva hrr Printzenschöld, Gripenstedt, Leffler, Witt och Leijer talat för reformen. Leffler förklarade sig ej hysa någon fruktan för att vid Katarina läroverk, hvars rektor han ir, mottaga vare sig mosaiska eller katolska lärare. Kl. I e. m. Under den fortsatta diskussionen hafva Per Nilsson i Espö, Leijer och Winkrans alat för reformen. De båda sistnämnde idagalade, att förslaget innebar rättvisa och frihet, utan att några vådor kunna leraf uppstå. Gustafsson fann beklagansvärdt, om man nu ej skulle bifalla hvad som borde hafva skett för längesedan. — Medin motsatte sig förslaget såsom vådigt för statskyrkan, hvilken hvarje kristen borde försvara. Jonas Jonasson yrkade korteligen afslag; Jöns Pehrsson deremot bifall, efter mycken tveksamhet. Kl. 10,40 e. m. Andra kammaren har, kl. 10,75, med 116 ja mot 5S nej, antagit förändringsförslaget rörande 28:de S regeringsformen. Kl. 11 c. m. Förslaget rörande riksdagsordningens 26:te S har förordats af Asker, förnämligast af det skäl, att så få verkliga olikheter förefinnas mellan de olika religionssekterna. — Lithner understödde denna, likasom föregående förändring, emedan medborgerliga dygder kunna finnas under hvarje trosbekännelse. — Törnfelt förordade förslaget i både kyrkans och statens välsörstådda intressen. Omkring 20 talare i öfrigt hafva understödt förslaget. Kl. 12,55. Förslaget rörande 26:te regeringsformen är antaget, likasom ock alla de härefter föredragna förslagen till ändringar i tryckfrihetsförordningen. Den 16 Februari 1870 skall, genom de nu fattade besluten, intaga ett betydelsefullt rum i Sveriges kulturhistoriska utveckling, jemförlig med den 7 och 8 December 1865, då den nya riksdagsordningen genomtördes. Det är i sjelfva verket ett för mer än 60 år sedan fattadt beslut, som nu först blifvit bradt till verkställighet. I S 16 af Regeringstormen af den 6 Juni 1809 infördes den allmänna föreskriften, att konungen bör .Ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, såvidt han icke derigenom störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Här var redan religionsfrihetens grundsats tydligt uttalad, och att det ingalunda var meningen att dervid stanna vid orden, derom vittnar det konstitutions-utskottets betänkande, hvari denna Regeringsformens S motiveras. Men de organiska lagar, som skolat göra denna grundlagens föreskrift till en sanning, hafva endast småningom kommit till stånd, så att det var först under det förra årtiondet de civila lagarne började efterhand fortgå mot det utstakade målet. Genom kommunal-författningarne af 1862 öppnades för främmande trosbekännare fritt tillträde till kommunernas representantförsamlingar. Genom 1863 års riksdags beslut öppnades för dem tillträde till läkarebefattningar och läraretjenster i fråga om skön konst. Genom riksdagsordningen af den 22 Juni 1866 öppnades slutligen valrätt till riksdagsman åt främmande trosbekännare. Nu först, den 16 bebruari 1870, är steget fullt uttaget (då vi ej fästa oss vid undantaget rörande statsrådsembetena); nu först har 16 S i 1809 års regeringsform blifvit en sanning. Det är en större tilldragelse än mången kanske ännu föreställer sig. Det återstår visserligen, att genom en god organisk lag ordna främmande kristna trosbekännares (g. k. dissenters) församlingsordning och deras ställning till det borgerliga samhället i fråga om äktenskap, det s. k. civilregistret (anteckningar å födde och döde) m. m., men till och med denna lag har numera förlorat mycket af sin betydenhet, i den stund ingen, på grund af sin trosbekännelse, tvingas att uppoffra den verksamhet inom samhället, hvartill hans anlag, håg och duglighet göra honom berätligad, ett tvång, som verkligen är ett samvetstvång. 1870 års riksdag har, hvad på densamma ankommer, löst detta tvång, och så kunna vi först nu i full sanning utropa: itt svenska folket är ett folk. Det skall cke längre finnas svenska medborgare, som, på grund af en skiljaktig religiös bekännelse, bilda en parias-klass, utan alla barn at svenska föräldrar skola känna sig ika delaktiga i alla samhällets politiska och borgerliga rättigheter, med samma ribet att kunna dana sig för deltagande samhällets alla värf. Det länder landets representanter till