Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1870, sida 2

Den 16 Februari 1870. Hulda moder! — så jag kalla Dig nu får, mitt fosterland! Lika ömt mot barnen alla — Ej mer styfbarn deribland, 0 Hur lycklig jag mig skattar, Hvilken känsla, ljuf och varm, Då så ömt Du mig omfattar, Trycker mig intill Din barm! Hur jag mig den Högste tänker, Blir min andes egen lag — Du det Högsta, kärlek, skänker Hvarje son ifrån i dag! Se! mot herrlig framtid ilar Jag så rik — i går så arm — Mildt Din blick uppå mig hvilar, Du mig trycker till Din barm. Ådla folk, som ren försonat Längeseen hvad lag förbröt! I mitt hjerta städs Du tronat — Du mig städse huldt omslöt! Adla land! Förklaradt blicka Mot mig dal och berg och farm, Sluta vill jag, i min lycka, Hvarje broder till min barm. Och till höga pligter mana Skall Du i fördubblad mån; Uti strid och frid Din fana Bäras högt af hvarje son! När en gång han trött vill hamna Ifrån lifvets kamp och larm, Fosterjord! Du skall omfamna Honom fridfullt vid Din barm. T. L.