larkoSter al så ringa dimenslioner, att de kunna passera till och med våra kanalslussar, men det oaktadt äro i stånd att bära det svåraste artilleri, som ännu blifvit användt om skeppsbord. Men nu brast stormen lös. All den komprimerade harm, som folkentusiasmen öfver monitorerna hindrat att urladda sig, den exploderade nu med ens och gick ut öfver den stackars handkraftsbåten. Den hade icke haft något Hampton Road, der den kunnat stå sitt prof, och den kunde icke, såsom monitorn, med vunna segrar vederlägga sina belackare. Nu blefvo förnumstigheten och snusförnuftet i hast auktoriteter, inför hvilka den verldsberömde uppfinnaren stod som en skolpojke med sina vefvar och sina stackars 24 vefvare. John Ericsson — anseende det förmodligen af större vigt att hans fädernesland fick ett för dess tillgångar och lokalförhållanden lämpligt vapen, än att han behöll sista ordet i ett käbbel och tidningsgräl med våra kgl. svenska ,, fackmän — gjorde nu en koncession. Han anbragte en ångmaskin i sin handkrattsbåt, jemte de förhatliga vefvarne, och för bättre minnes skull skänkte han svenska staten både handkraftsmekanism och ångmaskin. Svenska regeringen kunde under sådana omständigheter icke gerna underlåta att bygga fartygsskrofvet, och hr Ericssons motståndare, triumferande utan tvifvel öfver den koncession de tillkämpat sig och som kunde anses ha gifvit dem rätt då de påyrkat ångkraftens anlitande såsom oundgängligt, tystnade tör en tid. Under loppet af förliden höst företogos emellertid de bekanta profskjutningarne vid Finspong. Med kokillhärdade spetskulor, afskjutna ur svåra refflade kanoner med stor krutladdning, genomsköt man skotttaflor, sammansatta i likhet med monitortornens väggar, at 1-tums lameller. Att skjutningarne verkställdes på så kort håll som 600 fot är visserligen en liten omständighet, som vid bedömandet af resultaten ej är att förbise, likasom att man riktade projektilerna vertikalt mot taflan, hvadan det endast är i det fall, att en projektil träffar midtellinien på ett monitortorn, som resultatet kan väntas blifvit detsamma, men detta resultat var i alla händelser högeligen beaktansvärdt och ådagalade, att med den utveckling, artilleriet nu vunnit, ega monitortornen icke den ogenomtränglighet, som man förut föreställt sig. Vid ett föredrag inför militärsällskapet i December månad redogjorde löjtnant Palmstjerna — i förbigående sagdt en särdeles begåfvad talare — för de verkställda profskjutningarne, och häraf tog sig Prins Oscar anledning till några uttalanden, innefattande icke ringa misstro till monitorsystemet och innehållande tillika antydningar om ett nytt system för byggande at pansarbåtar, hvilka förmenades skola ega större motståndskraft än monitorerna. Hufvudtanken deri var användandet aflutande sidor, från hvilka kulorna skulle vid anslaget studsa af. Af denna anledning uppträdde, såsom Ni torde erinra Er, den lätt genomskinliga signaturen A. i Aftonbladet med en uppsats, ämnad att lugna de farhågor, som skjutförsöken och de nyssnämnda föredragen kunde ha framkallat. Kort derpå följde två meddelanden från John Ericsson sjelf, med antydningar om sättet huru, i hans tanke, monitortornen skulle kunna förstärkas för att blifva lika ogenomträngliga mot nutida artilleri, som de voro mot det artilleri, hvars eld de bade att uthärda, då de först konstruerades. Det var i det ena af sina bref som John Ericsson lät undfalla sig det oförsigtiga yttrandet, att han för amerikanarne förklarat, att ,,svenskarne väl förstå de solida plåtarnes företräde, men att de ännu icke kunna förfärdiga sådane, och derför nöja sig med provisionella torn. Ni vet att det är detta uttryck, på hvilket grefve Henning Hamilton ,ridit upp, och som han gjort till utgångspunkt för sin interpellation. Redan förut hade det börjat göra väsen af sig. Ni torde ha anmärkt en i flere tidningar införd artikel, signerad Z(ethelius) och hvilken i en mycket arrogant ton polemiserar mot John Ericsson och vill mot honom häfdasackmännens omdömesfrihet och pröfningsrätt. Ni har der, efter min uppfattning, en ny yttring af den länge undertryckta harmen hos yrkesmännen öfver det all gammal slentrian, allt vördnadsvärdt redlape-system trotsande förfaringssätt, som blifvit iakttaget vid anskaffningen af materiel för sjövapnet på sednaste tiden. Vidare uppträdde kapten Carlsund med en förklaring, att Motala längesedan tillverkat tjocka plåtar och skulle kunnat tillverka än tjockare. Slutligen hade jag nöjet förliden Måndag höra ett nytt yttrande i ämnet af prins Oscar inför militärsällskapet. Detta yttrande gick till vä-2 sendtlig del på samma melodi som hr Z:s artikel, med den väsendtliga skillnad dock, att det var hållet i ett värdigt och mot vår frejdade landsman fullkomligt aktningsfullt språk. Prinsen tillbakavisade påståendet, att vi här i Sverige skulle ha , förlorat sansen, emedan de tunna plåtarne blifvit genomskjutna, och förmenade att vi blott velat hälda vår rätt att af detta faktum draga slutsatser och efter dem rätta våra åtgöranden. Han försvarade S OR mrs AN — — — — SS — PR TOR Pa — — 0 vv — Oo — 2O0 mm Mm — MYM —0 L— —. PM — 1 Ya am — — o — — — — om an TN 2— — 2S vÅÖ102 f C— f 2 M — RBS W— OL ET — f O k h ja fo) f f