IIII 2 HIPUIUBH AA JIVCT MU ÖSCTLHLIIULIHRUN UU gången tjenar till intet, då telegrafen stroligen skall ba underrättat Eder om densamma redan innan detta bref kommer Eder tillhanda, eller åtminstone innan Ni hinner meddela det åt Edra läsare. Jag öfvergår derföre till det egentliga föremålet för detta bref: ett försök att sätta Tlandelstidningens ärade läsare något litet in i det inre af de förhållanden, som beröras i grefve Henning Hamiltons interpellation, hvilken skall i morgon besvaras af sjöministern, innan behandlingen af religionsfrihetsfrågan tager sin början. Jag har önskat förutskicka denna framställning för att antyda den synpunkt, från hvilken jag tror att man bör betrakta de förhandlingar, för hvilka det blir min uppgift att härnäst redogöra. Ni skall tillåta mig, hr Redaktör, att för mitt ändamål gå något tillbaka i tiden. Ni erinrar eder naturligtvis den gamla striden mellan stora och lilla flottan. På riddarhuset, der den hufvudsakligen fördes, var hr Brakel linieskeppsmännens enfant perdu, den som stortaligast och mest oförpehållsamt lät verlden veta hvarthän man på det hållet sträfvade. Det var, efter hvartannat, så och så många segelllinieskepp, så och så många skruflinieskepp. så och så många pansarfregatter (, efter la Gloires modellk) som skulle byggas. Och för medel var hr Brakel aldrig i förstatsekonom och aritmetiker som sjöman, behöfde han blott med ett öre pr skålpund höja sockertullen, lägenhet. Lika rask så hade han genast de erforderliga summorna. ,Veten I, mina herrar, — sade hr B. i ett af sina mest patetiska anföranden, stående på riddarhusbänken — såsom seden förr var i den sköldprydda salen — veten I, mina herrar, hvad ett enda öres förhöjning på sockertullen gör? Jo, mina herrar, det gör 3 millioner rdrä. Med resurser, liggande så nära till hands, var det icke svårt för hr B. att sätta i sjön linieskepp eller pansarfregatter, tillräckligt många för att kunna på öppna hafvet mäta sig med den ryska flottan och åt oss återkämpa väldet på Östersjön, hvilket var hr Brakels sköna dröm, på hvars förverkligande hans varma, fosterländska sinne med fullaste öfvertygelse trodde. Till olycka för honom, men till lycka för svenska statskassan, kunde rikets ständer aldrig förmås att ingå på hans planer, och bravoropen på riddarhuset blefvo de enda frukterna af hans deklamationer. Under tiden hade grefve v. Platen blitvit för andra gången sjöminister och bragt å bane sitt förslag om flottans delning. Det var nu, som man hade det uppbyggliga och i hvarje annat land troligen exempellösa skådespelet af en expeditionschef (hr Skogman), offentligen bekämpande sin ministers förslag och planer och görande sig till banörförare för denna hätska opposition, som en svärm unga flottister gjorde på riddarhuset emot grefve v. Platen och hans plan om personalens delning. Denna gick dock slutligen igenom, allt motstånd till trots, och hr Skogman fick till efterträdare hr Adlersparre, en varm och energisk anhängare af grefve v. Platens äsigter. Men sedan vi nu erhållit två flottor i stället för en, återstod frågan att skaffa dem båda en materiel. Hr Brakel hade just vid den tiden gifvit skruf-linieskeppen förlorade och var i färd med pansarfregatter ,ar la (iloires modell. Äfven regeringen, kännande sig nödsakad göra något tör att följa med sin tid, begärde, om jag icke missminner mig, anslag till en pansarfregatt, efter mönstret af något nyss bygdt eller bestäldt italienskt fartyg, icke obetydligt mindre än ,,en Gloire och derföre ansedt mera lämpligt för våra farvatten och tillgångar. Man kan icke så noga veta om vår riksdag skulle förr eller sednare låtit förmå sig att offra våra millioner på ett i förhållande till våra tillgångar så oerhördt dyrt vapen som pansarfregatter, af hvilka vi omöjligen någonsin kunde hoppas erhålla ett antal, med hvilket vi kunde vara i stånd att möta de motståndare vi hafva att vänta, — man kan icke veta, säger jag, huru härmed skulle ha gått, om icke braket af striden på Hampton Road hade nått våra kuster och här mött ett tusendubbladt eko, derföre att i detsamma blandade sig ett svenskt namn — ett namn redan förut omgifvet af vördnad och beundran i fosterlandet. Om de stora sjömakterna af nationalfåfänga stretade emot erkännandet och antagandet af monitorsystemet, oaktadt monitorernas öfverlägsenhet öfver alla hittills kända krigsfartyg väl ådagålades i de otaliga striderna under det amerikanska kriget, så bidrog hos oss deremot nationalstoltheten att rikta vår uppmärksamhet på detta nya vapens alla fördelar och att hos oss utbreda ett stort förtroende till detsamma. Regeringen gjorde sig derföre blott till redskap åt landets allmänna mening, då hon vidtog åtgärder för att förskaffa vår marin detta nya vapen, och Ni vet väl med hvilken beredvillighet uppfinnaren tillhandagick sitt fäderneslands styrelse med alla behöfliga råd och upplysningar. Dertill kom att den nye expeditionschefen, hvilken såsom befälhafvare på korvetten Norrköping vid dess besök i Nordamerika hade anknutit personhga förbindelser med John Ericsson och var FL .U 5