Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1870, sida 1

JEBEBEEe Riksdagsbref. (Till red:n af IIandelstidningen.) Stockholm d. 15 Febr. IIr Redaktör! Europa har sina blickar fästade på borgareståndet, sade på sin tid salig kryddkramhandlaren Brinck. För en dag torde hans uttryck blifva tillämpligt på den svenska riksdagen, huru mycket det än är som i närvarande ögonblick distraherar Europas uppmärksamhet och huru svårt det måste vara för f. d. rikets ständers hus här bakom riddarholmskyrkan att uthälla konkurrensen med Palais Bourbon på andra sidan Seinen. Men för en dag skall det kanske lyckas. Icke såsom skulle jag tro, att Europa sitter i spänd förbidan för att erfara några nyheter från Riddarholmen; men visst är att den underrättelse, som i morgon kommer att utgå derifrån — den må nu lända oss till heder eller skam — är en bland de få, som Europa skall taga notis om. Man må huru mycket man behagar attackera vår minister; det må vara en Hamilton, en Posse eller Jöns Pehrsson, som sänder sina åskor emot densamma — bullret, som åstadkommes, har dött bort nästan innan det ens nått andra stranden af Öresund. Men sätt på dagordningen en fråga, som berörer den religiösa fördragsamheten i Gustaf Adolfs land, så skall Ni förspörja huru Europa lyssnar och kommenterar. Och en sådan fråga står nu på dagordningen och det är i morgon hon väntar sitt afgörande. Det är emellertid icke denna stora angelägenhet, som skall på oas rikta Europas blickar, hvilken föranleder mig att i dag tillskrifva Eder. Det är det förspel, som skall i första kammaren föregå religionsfrihetsdebatten; men efter jag nu kommit att omnämna densamma, bör jag icke underlåta för Eder omtala, att på de aldra sista dagarne börjat förspörjas en ganska liflig agitation emot de hvilande grundlagsindringsförslagen. En del godt folk öfvar sin skarpsinnighet med att uppleta hvarjehanda formella anmärkningar, och någon har dragit försorg om att låta i broschyrform aftrycka och bland riksdagsmännen sprida den mot förslaget riktade artikel, som på den tid, då det gjordes hvilande, stod att läsa i Dagligt Allehauda och som ansågs hafva justitierådet Naumann till författare. Orr Henning Hamilton och Nordström, som icke sparade sina sofismer då förslat var 1867 under behandling, lära väl äfven nu komma att gå i spetsen för motståndet inom första kammaren, och inom den andra lärer hr Rundgren, ,, ehuru med beklämdt hjerta, säger han, ,nödgas uppträda mot förslaget, bland hvars motständare man äfven nämner en inflytelserik danneman, bondeståndsveteranen Medin, En ifrig motståndare sitter älven på talmansstoleninom denna kammare. Han kan dock icke göra sitt inflytande gällande i debatten. Om han begagnar det i den enskildajberörinsen med ledamöterna, är jag icke för närvarande i tillfälle uppgifva. Att utbreda