Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1870, sida 1

Ett par dagar drefter landsteg Erik Puke med sina svenner vid Wäddö. Det låg närmast till Åland på Uplandskusten, och der var den vanliga öfverfartsorten, hvilken besörjdes af Wäddöallmogen mot åtnjutande af vissa friheter. Från Upland begaf sig herr Erik inåt Westmanland och Nerike; der han genast började sin verksamhet att åstadkomma en resning af allmogen mot marsken, hvilken han numera ansåg såsom ovärdig att bära riddarenamn och skildrade i de mörkaste färger. Marsken och drotsen befunno sig vid denna tid, i slutet af Oktober, jemte femtio verldsliga herrar på ett kyrkomöte i Söderköping. Men återkommen dcrifrän, och sedan han fått höra, att Erik Puke drog omkring bland allmogen, begaf sig marsken på en färd till vestra kanten af Nälaren. Han fick här fullständig bekräftelso på hvad ryktet förut förtäljt. När han från Westerås kom till Köping — det var en Lördagsqväll — fick han veta, att allmogen i vestra Södermanland var färdig att gå man ur huse, och om natten väcktes han af sin gamle hofmästare med den underrättelsen, att herr Erik befann sig på blott ett par mils afstånd. Han lät emellertid icke skrämma sig, utan skickade tidigt Söndagsmorgonen hofmästaren till Arboga att der förbereda hans ankomst. IIosmästaren red åstad, men i Arboga träffade han herr Erik sjelf, som befalte honom att förblifva stilla och ej gifva sin herre några underrättelser. Dessa skulle han få af Erik sjelf, som i hast skref sitt fejdebref och gaf det åt stadens båda borgmästare med befallning att rida ut mot marsken och lemna honom det.