Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1870, sida 2

i sanning, detta bokföringssätt sägas vara omissledande, när det gällt att bedöma verkliga kostnaden för kommerskollegium, hvars indragning blifvit så ofta ifrågasatt, en afsigt, som man, efter den nuvarande upplysningen, bör vara så mycket angelägnare att utföra. Ordandet derom, att såväl denna utgift som ock betäckningen af ullkontorets brist skulle eljest hafva drabbat statsverket, kunna vi icke tillägga mycket värde, enär riksdagen när som helst kan besluta indragning af såväl kommerskollegium som ullkontoret i Norrköping. (Kommerskollegii verksamhet skulle helt visst kunna öfverflyttas på andra embetsverk, och ullkontoret borde totalt upphöra). Hvad pensionerna beträffar, så känna vi ej med hvilka vilkor dessa utgå; om de nemligen skola utbetalas till stämpelkontorets fordna tjenstemän, så länge dessa lefva, oberoende af om de hafva annan löneinkomst eller ej, eller om de äro förenade med manufakturdiskontens egen tillvaro. Men äfven om dessa pensioner eljest bort drabba statsverket, så skulle den af oss, efter revisionsberättelsen, uppgifna behållningenrn..... 48,311: 76 blott ökas med beloppet af förenämnde pensioner . . 8,224: 81, och då utgjort 56,536: 57, hvilket, om vi ock upptaga manufakturdiskontens eget kapital till endast 1,533,509: 6S, icke varit större än 3i)1 24 pro anno! Men räknadt på 1,730,371: 77, som kapitalet hade bort vara, har beloppet ej utgjort mer än 35,,, 26 pro anno. Vi kunna gerna säga hade bort vara, ty oföråtligt är det väl, att statsmedel, som utlånats mot en så ringa årlig askastning, icke äro bättre säkrade än att t. o. m. kapitalet kan äfventyras. Det , oskyldiga skulle väl ligga deri, att beloppet af de osäkra fordringarne (som vid 1867 års början uppgick till 196, 862: 91, men vid dess slut till 222,500: 81) sägas , omfatta en tidrymd af mer än 40 år-, tydande på längesedan förflutna tider. Men detta är statsrevisorerna nog obeskedliga att förringa, i det de lemna den upplysningen, att ,,under de fem åren 1863—1867 har, enligt anbefalld utredning, beloppet af illkomna dylika fordringar årligen i medeltal uppgått till 12,390: 2, således för 5 är 61,950: 10. I manufakturdiskontens räkenskaper ,,ingår så mycket det ena i det andra, att det är omöjligt för den utanför stående att veta, om ibland inkomsterna icke äfven ,ingå utdelningar på osäkra fordringar. Det vill dock synas som om de ibland inkomsterna upptagna ,,förfalloräntor 5,1457: 21 just äro af denna beskaffenhet, och då kommerskollegium tilåtits att icke följa den af riksdagen gjorda uppmaningen, att de osäkra fordringarne skulle särskildt bokföras, kunna vi ej veta om meranämnde 196, 862: 91 äro värda något eller intet.