Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1870, sida 1

— Hahaha — skrattade Erik och lade sina händer på systerns skuldror samt såg henne in i ögonen — och för det otyget reser du land och rike omkring, hjertans syster... Låt bli att tala derom, jag har vigtigare saker att spörja dig om. — Vigtigare för dig finnes icke, än detta smycke — återtog nunnan skarpt — med det är du den mäktigaste mannen i Sveriges rike, utan det går du din undergång till mötes... Kom ihog, att din syster har sagt det. Men jag har satt mig i sinnet — tillade hon — att du dock omsider skall hafva det. Efter vår broder Carls död, och sedan mina söner ock kallades hädan, Gud vare deras själar nådig!... sedan dess sätter jag på dig mitt hopp... — Än var broder Ragvald, syster Bengta... gäller då han intet för dig? — Nej, nej ... han duger icke till storverk... nej, men du Erik är ett stycke på vägen, du eger allmogens kärlek, hvar jag kommer sunnanskogs i Östergötland, der du har dina gods, eller nordanskogs, så äro de dig tillgifna... Och derför skall Herren, när du en gång bär helgonkedjan om din hals, gifva dig makt och ära tramför andra och lägga dina fiender för dina fötter. — Dina råd, Bengta, äro bättre än helgonkedjan ... Vore du alltid vid min sida, hvad behöfde jag då halsbandet... Ditt hufvud, syster och mitt svärd, de kunna tillsammans vinna ett konungarike! — Jag skall icke heller skiljas från dig, när jag väl fått smycket... Jag har nu haft det två resor i min hand, den tredje skall jag nog veta att behålla det... Så visst som jag lefver, onda andar månde vaka öfver skatten och skicka denne man öfver mig, hvar gång, som... — Hvilken man, Bengta... du talar idel gåtor — afbröt Erik otålig — tvenne resor har du egt smycket i handom, säger du ...?