CAN UTRIKES. ÖSTERRIKE. Det nya kabinettet har svårt att reda sig i de många svårigheter, som omgifva detsamma. Af pressens i Wien yttranden finner det ej någon uppmuntran, enär de flesta tidningarne anse dess hållning vara stridande emot det program, som kabinettet sjelft uppställt. I det hela taget spår den tyska pressen icke något godt för den nya ministeren. Den i Leipzig utkommande tidskriften ,,Grenzboten säger, att det tyska elementet i Österrike alltsedan år 1S61 visat sig sakna förmåga att underkasta slaverna den styrelse, som dess (det tyska elementets) intressen fordra. Det tillägges: , Väl vetande, att man förr eller sednare måste ingå ackord med slaverna samt att det är rådligast att påskynda denna nödvändiga lösning, hade minoriteten i kabinettet begärt sammankallandet af ett parlament ad hoc för att revidera grundlagen på författningsenlig väg. Den ministeriella majoriteten lät förkasta detta förslag af det nuvarande riksrådet, och smickrar sig med att vinna målet med de medel, som nu stå till dess disposition. Förhoppningen härom är dock icke verklig, hvilket så väl bevisas at dess ord som handlingar, — orden, då Beust bad segerherrarne att akta sig för pessimismen; handlingarne, då man ännu fortfar att på administrativ väg göra koncessioner åt de nationella anspråken. Det är icke längre tal om att djerft utföra det centralistiska programmet. Tvertom desavuerar man centralismen i Galizien och uppehåller polackerna med obetydliga eftergifter. Hvilket är emellertid det dilemma, man har för sig? Antingen medgifver man Galirien en exceptionell ställning, och i så fall blir det icke möjligt att komma till en öfverenskommelse med czekerna, eller också lemna polackerna riksrådet, och statsförhällandena ölvergå då till komplett anarki. En korrespondent i Wien till ,,Augsb. allg. Leit. yttrar sig sålunda : Hela gången af ministerkrisen och det sätt, hvarpå ministeren blef suppleerad, äro icke egnade att låta författningspartiet med särdeles stolthet se tillbaka på de sednaste veckornas tilldragelser. Den parlamentariska majoriteten har helt enkelt lemnat ministören i sticket. Dess ledare utvecklade i långa och väl affattade tal ett program, fullt af tal om energi och författningstrohet, och skildrade Csterrikes framtid med de mörkaste färger, om detta program icke blef genomfördt; men då det gällde att öfvertaga regeringens tyglar på basis af detta program, afslog den ena medlemmen af herrehuset etter den andre att öfvertaga en portfölj, och derföre måste Ilassner åtaga sig presidentskapet, under det Banhaus och Stremayer hemtades från inrilesministerens byråer. Till och med Neue freie I .sse måste medgitva, att det numera icke är ul om nya liberala inrättningar och lagar, utan om ,det dagliga brödet: en säker konstitutionell tillvaro. Pröfvostenen för ministeren blir dess hållning gentemot de slaviska kronoländerna. Giskra har synbarligen försäkrat sig om ett öfvervägande inflytande i ministerrådet genom utnämningen at två råder i bans minister och genom fältmarskalken Wagners utnämning till krigsminister. Om Giskra framgår med moderation och försonlighet, som han i deputeradekammaren yttrat — eller, med andra ord, om han upphör att vara partiman för att blifva statsman — så kan man måhända dock hoppas, att ministeren icke genast skall lida skeppsbrott på den första klippan. Det gäller att taga sig till vara för krattyttringar och den s. k. ,,energien; ty i striden med nationella partier har man ännu aldrig uträttat något med dessa medel. Dn TAN TTT