Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1870, sida 3

IVAN K4T OM OB 11411) SG1H1H9 997Å7 hvilka vi dock ansett öfverflödigt att här återgifva.) Bättegängsoch Polissaker. Rådhusrätten. Strömberg—Hedenskogska målet. Den förut flera gånger omnämnda rättegången mellan f. skomakaren L. Strömberg och kronofogden L. J. Hedenskog, rörande ett diaricbevis å 13,300 rdr, för hvilket hr H. af S. affordrats redovisning, förekom i går ånyo vid rådhusrättens andra afdelning. Strömberg hade till denna dag blifvit kallad vid hemtningsäfventyr att personligen inställa sig, men infann sig icke på grund af att han, enligt hvad hans förut i målet begagnade ombud, f. exekutorn P. Pettersson upplyste och genom läkarebetyg styrkte, vore oförmögen att lemna sjuksängen. Af Pettersson inlemnades på Strömbergs vägnar, såsom slutligt yttrande i målet, en skrift af följande innehåll , Till fullfljande af mitt käromål emot hr kronofogden Hedenskog får jag endast anföra hvad jag förut till protokollet skriftligen ingifvit, jemte läkarebevis öfver att jag icke kan utan fara lemna mina rum, samt det yttrande, att, hvad vittnesmålen beträffar, det icke åligger mig att för hvilken som helst nyfiken person på fråga afgifva något svar angående mina affärer. Dock kan man väl ibland, för att undvika obehag, lemna den nyfikne ett svar passande för hans nyfikenhet, vare sig bönder eller andra personer. Beträffande min åtkomst till diariebeviset i fråga, så måtte väl rådhusrätten, såväl som motparten, af öfverlåtelsen, af mig företedd, finna hvarifrån jag erhållit detsamma. Svarandens yrkande om ansvar å mig äro så enfaldiga, att de förefalla mig något i jemförelse med den bock att utlemna handlingar till hvilken person som helst, utan att dertill erhålla tillstånd af rätte innehafvaren, eller att, innan detta sker, återfå sitt diariebevis, mot hvilket i förbigående må anmärkas, att det (originalet nemligen) är försedt med början tillårtal och n:o, men icke utfyldt, således bevis på, att sjelfva diariet måtte föras minst sagdt slarfvigt, men dock af hr kronofogden H. inför kon. bef:hde som ock, efter hvad mig blifvit delgifvet, inför rådhusrätten blifvit erkändt och som äkta förklaradt. Yrkande jag således, på grund af hvad min stämning innefattar, utom hvad förut till protokollet blifvit anfördt, det måtte kronofogden Hedenskog åläggas att till mig genast, emot diariebevisets återfående (som för hr H:s säkerhet och på hans begäran förvaras hos kon. bef:hde), redovisa för magistratens utslag enligt samma bevis eller det i utslaget angifna belopp jemte ränta och rättegångskostnad, samt att dessutom ersätta mig hvad jag för denna rättegång fått vidkännas, enJigt räkning, samt hvad jag framdeles för blifvande dom kan antagligen få erlägga. Förbehållande mig slutligen att mot min motpart få framkomma med den rekonventionstalan, hvartill jag kan finna mig befogad, och att, för det han yrkat ansvar å mig och jag till följd deraf blifvit ådömd personlig inställelse, han måtte, ifall målet skulle vidare förekomma, på grund af samma lag, för det han velat undandraga sig redovisning samt hvad i öfrigt förekommit, vid hemtningsäfventyr sig personligen inställa. För egen räkning inlemnade Pettersson derefter gre (t, hvarnr vi återgifva följande: dera gånger inför rådhusrätten föricke auser mig skyldig bejag emottagit den skuldsedel, genom hvilken ms aten enligt utslag tilldömt mig au tsac macsson utbekomma 13,300 rdr med ränta och lagsökningskostnader, oc Å ännu icke någon uppträdt som föreburit sig ec bättre rätt till densamma än min rättsinnebatvare, hr L. Strömberg, i hvilket fall denne person mot mig väl bordt göra detta anspråk gällande, så anser jag denna fråga af hvilken som helst vara minst sagdt obehörig, hvarföre ock hela Hedenskogs genstämning å mig förklarades som sådan, hvilket ock fortfarande vidhålles. Vittnesmålen för öfrigt i denna sak äro icke af den art, att de kunna anses höra till saken, i ty att hvad jag egt eller eger vet ingen, och hvad jag icke eger kunna ju andra ega. Vittneseden innehåller ju efter dess ordalydelse, att vittnet skall säga hvad det vet, men aldrig har väl i en sådan sak som denna något vittne behöft säga hvad det tror, ej mindre någon åsigt bildats af en sådan utsago, isynnerhet som min ärliga åtkomst at skuldsedeln ifråga icke mig veterligen varit iirågasatt. Då, etter hvad bekant är. förut hörda vittnet Brusewitz af mig är jäfvad såsom den der har nytta och skada af saken, derföre, att om icke Hedenskog skulle blifva dömd att till min rättsinnehafvare redovisa, så hindrar väl ingen mig att, sedan käranden åter öfverlåtit sin rätt på mig, göra mina anspråk gällande mot den, som olofligen från exekutor uttagit mina handlingar och desamma tillegnat sig. I följd af hvad i denna rättegång förekommit, får jag yrka, det hr Hedenskog blifver ålagd att genast till min rättsinnehafvare eller mig redovisa det belopp med ränta, som innehålles uti det i diariebeviset omnämnda utslag, jemte lagsökningskostnader samt ersättning för min inställelse lintör kon. bef:hde samt rådhusrätten med 3 rdr för hvarje gång. Dessutom yrkar jag att hr Hedenskog måste stånda samma ansvar som han obefogadt på mig yrkat samt personlig inställelse för Ihr H., ifall målet åter skulle förekomma. På begäran af ombudet för hr Hedenskog uppssköts målet tills i morgon, då domstolen skulle I sammanträda i Strömbergs bostad. — Stolden å Börsen. Ransakningen angående sden djerfva stöld, som den 17 sistlidne månad försölvades i Börsens restaurationslokal, har nu afslutats vid rådhusrätten. Som bekant, besanns tjufven vara en vanartig 16 års yngling vid namn Carl Hugo Waldemar Claesson, hvilken visserligen vid förhören erkänt såväl denna stöld som ett inbrott hos snickaremästaren Wahlström, men deremot icke velat upplysa, hvart de å Börsen stulna penningarna, c:a 800 rdr, tagit vägen, då det förmodades att han gömt dem, och en af honom uppdukad historia, det han tappat dem å orggatan, efter att hela tiden sedan tillgreppet soch äfven vid kroppsvisitationen ha haft dem på sig, icke bade mycken sannolikhet för sig. Då målet i dag förekom, ville Claesson icke heller bekänna hvar penningarne finnas, utan vidhöll sin förra uppgift, hvarpå rådbusrätten meddelade utslag i målet, samt dömde Claesson att för första resan stöld i förening med inbrott undergå 1 års straffarbete samt att i 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende. Claessons föräldrar deremot, hvilka tilltalats för det de at sonen emottagit varor, inköpta för en del af de stulna penningarne, frikändes från ansvar. Pantlånerskan Lovisa Hagelgren, å hvilken yrkats ansvar för det bon till lågt värde belånat en af C. stulen schal, skulle inkallas till nästa Thorsdag för att höras. — Butikstölder. Barnmorske-eleven Amalia Nilsson från Ölmevalla, hvilken, såsom förut är omnämndt, under flera månader föröfvat en mängd djerfva stölder i butiker härstädes, dömdes i dag för första resan stöld till 5 månaders straffarbete samt 5 års förlust af medborgerligt förtroende. Mariposa-Lånet. (Ett bidrag till våra dagars svindelaffärer.)