Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1870, sida 2

Ai Sr SA lkeFar från kl. 12—2 och från 5 — n är öppen hvarje söckendag ning kl. 8—11 f. m, och för eniug faln kl. 1,12—2 p. d. kRivscum bålles öppet frän kl. 10 f. m.—123 e. m. och kl. 4—6 e. m. — Läsrummet hålles ppet från il 10—1510 e. mm. Musei Intlotek bålles öppet från kl. 1—2 e. m. Aftonbladet innehåller följande meddeade framställning, hvilken vi vilja lägga särskilt några af Göteborgs sparbanks trade styrelseledamöter på hjertat: : nn ;: 38 En behjertansvärd fråga. I en tid sådan som vår, då så mycket söres för att lindra nöden och hämma ländet bland den fattigare befolkningen, och man det oaktadt alltjemt tycker denna nöd blifva större, uppstår ovilkorligen den frågan : Skall detta aldrig blifva bättre? Eller, på hvad sätt skall man kunna för framtiden hindra fattigdomen att tilltaga? Vi våga härpå svara: Ixad som göres för att skaffa arbetsförtjenst åt den, som har vilja och krafter att arbeta, är onekligen ett af de kraftigaste medlen till afhjelpande af denna nöd. Det är med förvissning härom, som vi nu vilja påpeka ett förhållande, som väl behöfver bebjertas, på det något i tid måtte kunna göras till en förbättring. Det är svårigheten för de uppväxande flickorna i arbetsklassen, att på ärligt sätt kunna förtjeua sig sin utkomst. Vi hafva framför oss en artikel ur tidningen Väktaren (n:r 49 för år 1868) med öfverskrift: ,,Hvartill uppfostra våra flickskolor ?, hvari på ett lefvande sätt skildras denna svårighet, och vi anföra derur följande: ,Det måste med tacksamhet erkännas, att folkskolan på senare tider vunnit genom det större deltagande, hvarmed densamma blifvit omfattad, den frikostighet, som har gjort, att undervisningsmaterielen blifvit så betydligt förbättrad, den större noggrannheten i valet af lärare och särarinnor, samt den omsergsfullare undervisning dessa erhällit. Folkskolans lärarepersonal har också. vunnit mera utsigt att allt framgent förkofra sig, genom att, åtminstone för de högsta klasserna, lönerna hafva blifvit förhöjda. — Afven är det glädjande, att i flickskolan undervisningen i handaslöjder mera vårdas, så att åtminstone något mera vigt än förut lägges uppå, att sådana behöfliga färdigheter öfvas, som att lappa gamla kläder, stoppa strumpor och dylikt. Emellertid måste den, som närmare gifvit akt på flickornas uppfostran i folkskolan och haft tillfälle att följa dem, då de skulle lemna densamma, med smärta bekänna, att en brist är för handen, som kan hafva de svåraste följder. Den som skrifver detta är färdig att utbrista i samma fråga, som många, hvilka hafva besökt folkskolans afdelning för flickor: , Hvad är meningen med allt detta? Hvad uppfostras de till? IIvart skola de taga vägen, då de lemna folkskolan? Skola de blifva tjenarinnor eller mamseller? Förbällandet är nemligen detta, att de flesta af de flickor, som gått igenom folkskolan, äro barn at utfattiga föräldrar, och när de vid komfirmationstiden skola för alltid lemna skolan, måste de genast tänka på att skaffa sig sitt uppehälle. Men hvilket yrke skola de då välja? Nästan hela deras tid under skolåren har varit upptagen i skolan, och om de skulle haft ledighet att om eftermiddagarne egna sig åt några husliga göromål — låtom oss tänka oss in i deras hem, hurudant det är! Der kokas ofta ingen mat till middagen, och den enda varma rätt, som bestås dem, äro de lyckliga nog att få hemta på fattighuset. Så är åtminstone fallet i flera församlingar i Stockholm. Ofta är fadren en supare, eller har han helt och hållet öfvergifvit hemmet, och för att modren skall kunna förtjena sig den nödiga betalningen för hyran, måste hon vara ute från bittida på morgonen till sent på aftonen som hjelphustru eller månglerska. Det finnes familjer, der barnen icke på hela veckan få se en skymt af sin moder, då hon går bort innan de vakna, och återvänder sedan de somnat. Kommer man in i ett sådant hem, så råder der den största oordning, och man kan icke begära att barnen, som på morgonen skola skynda till skolan, kunna hinna att städa bostaden. Sjelfva hemta de sin middag på fattighuset och få ett par slantar till bröd för morgon och afton. Hvartill kunna dessa flickor då duga, när de lemna folkskolan och behöfva sörtjena sig sitt eget bröd? Det är sannt, att de hafva vanligtvis förvärfvat sig så mycken färdighet i skrifva och räkna, att de skulle kunna med fördel stå i handel — de hiona ofta ända till sammansatt Regula de tri, och mången bland dem har en så drifven handstil, att de skulle kunna täfla med den bäste renskrifvare. Men huru mången kan draga fördel af dessa för deras ställning nästan lysande talanger? En och annan kan få en sådan plats, der detta kan blifva användt, men de höra till undantagen, och alla de öfriga så blotiställda — de skola ,skaffa sig plats — och dermed menas att blifva barnjungfru eller husjungfru, men ack, huru hade de blifvit utrustade härtill? Ilvilken husmoder vill taga emot en barnflicka, som ej kan tvätta upp ett par strumpor, ej städa ett rum, ej en gång vet huru barnen skola klädas ordentligt? Ännu svårare är platsen som husjungfru, der det kommer i fråga att sköta servering, gifva rum och möbler deras behöfliga ans, förestå stortvätt o. s. v. Någon kokning på egen hand kan ej komma i fråga, och det är lyckligt nog om man finner sådana, som kunna hålla kokkärlen rena. Om det nu lyckas att få en sådan plats, så är det vanligtvis i fattigare hem, på mjölkmagasiner, bränvinsmagasiner 0. s. v. Flickorna tjena der i flera år för kläder och föda, som det heter; kläderna bestå i de flesta fall af matmodrens gamla aflagda plagg, och födan är ofta sådan, att de visst icke hemta synnerliga krafter af den. Deras sysselsättning är då att bära på barn som äro så stora, att det ofta öfverstiger deras krafter, att skura på nätterna sedan bränvinsförsäljningen upphört m. m. Det finnes äfven platser, der dessa flickor, sjelfva så godt som barn, helt och hållet ensamma få sköta varnen och hela huset, då man och hustru äro på annat håll sysselsatta i verk