Drotsen assägsnade sig helt tyst åt motsatt sida och lemnade icke lundens skugga, förr än han kommit på kapellets motsatta sida. Men derför undgick han också att se, hvad som för honom otvifvelaktigt varit af största vigt, nämligen en liten flicka, hvilken sprang ut ur kapellet och snart upphann skolmästaren och Karin. Det var Brita Carlsdotter, som fullföljt sitt beslut att besöka Alla själars kapell eller, som hon kallade det, Engelbrektskapellet. Karin hade icke velat följa henne dit in, utan föredragit att afhöra skolmästarens berättelse om S:t Ragnhild, konung Inges drottning, och legenden om henne, och skolmästaren hade fört henne bort från det närvarande och tändt en underbar styrka i hennes själ genom sin enkla och flärdfria berättelse om helgonets öden. Först när den var slut, kom hon att tänka på Brita och sprang in i kapellet, men vek förskräckt tillbaka för munkskepnaden, i hvilken hennes inbillning nödvändigt ville se densamme munkens, som under eftermiddagen så uppmärksamt betraktat henne. Hon hade ännu ej hunnit hemta sig från sin bestörtning, då Brita stod vid hennes sida. Men Brita var ännu mera förstämd. Hon ville icke säga ett ord, och gråten satt henne i halsen. Hon gaf sig ingen ro, förr än Karin och skolmästaren lofvat föra henne till sin frände marsken. Denne var dock ej att finna.