J DmDiii777 UTRIKES. ÖSTERRIKE. Ten 3 dennes föreställde den nuvarande ministerpresidenten Hasner den nybildade ministören för deputeradekammaren, yttrande, att regeringens program i allt väsendtligt öfverensstämde med den af riksrådet beslutade adressen till kejsaren. Utgångspunkten för den verksamhet, som mihistören skulle söka utveckla, vore författningens upprätthållande, förbundet med tillmötesgående i afseende på berättigade önskningar om möjliga ändringar i författningen. Regeritigen ämnade noga undersöka vilkoren för den inre freden; Ministerpresidenten framhöll derefter nödvändigheten af lagstiftningsarbetenas fortsättning samt utvecklingen af rikets materiella intressen och tillade: Hvad de religiösa frågorna angår, måste vi söka att genom lagstiftningen fylla de brister, som ännu förefinnas; regeringen skall skydda religionen, samvetsfriheten och statens rättigheter. Slutligen bad ministerpresidenten om deputeradekammarens understöd och lofvade att städse ihågkomma, det ministeren hade framgått af riksrådet. Yttrandet om möjliga förändringar i försattningen har väckt en viss öfverraskning hos de författningstrogna riksrådsmedlemmarne. Detta synes bekräfta sanningen af, hvad en korrespondent från Wien till .Augsb. allg. 2eit. meddelar, i det han, säger: , Majoriteten i kabinettet har först utträngt minoriteten i ministören för att derefter helt och hållet tillegna sig samma minoritets program. FRANKRIKE. Det var tydligt, att öfvergången från det personliga till det konstitutionella regeringssystemet skulle möta stora svårigheter, isynnerhet genom de agitationer, som, utgående från de extrema partierna, söka vilseleda massorna i afseende på den nuvarande regeringens syften. Uppträdet i Auteuil mellan prins Pierre Bonaparte och Victor Noir samt processen mot Rochefort, med anledning af de gemena artiklarna i , Marseillaise, äfvensom verkställandet af den dom, som i denna process blef fälld, voro naturligtvis ypperliga anledningar för ,,de oförsonliga att bringa till utförande de planer, hvarpå de länge ruat. För den lugne betraktaren må det väl kunna synas, att dessa planer aldrig skulle kunna leda till annat än till onödigblodsutgjutelse, men aldrig till befrämjande af en sann och lagbunden frihet. Att döma efter det sätt, på hvilket Ollivier hittills utfört sitt stora värf, torde man kunna hysa berättigade förhoppningar på, att han är den stora situationen vuxen. Men utan tvifvel är hans uppgift mycket svår! Fransmännen ha i nära 20 år varit beröfvade friheten, och ju mera kutvad pressen varit under Napoleon II:s absoluta kejsaredöme, desto tygellösare uppträder den nu, sedan dess fjettrar blifvit lossade. Den despotiska godtyckligheten har väckt till lif vilda passioner, hvilka endast kunna finna tillfredsställelse i blod och omstörtningar Emellertid ha de förmögnare och bildade klasserna i Frankrike sedan år 1789 genomgått en lång politisk skola. De ha vexelvis lärt allt för väl känna det onda af anarkien och despotismen, för att de icke skulle understödja det konstitutionella systemet, hvilket ensamt kan skydda dem för sådana ytterligheter. Och i viss mån förnyas försöket nu under gynnsammare omständigheter än 1814 eller 1830. Det konstitutionella systemet hvilar icke nu på ett fåtal förmögna valmän, utan på hela folket. Folkrepresentationen är icke mera ett utskott af rika män, som gemensamt med regeringen — liksom ett byte — dela fördelarne af makten. Under Ludvig Filips tid blomstrade protektionismen. Nu bar protektionisternas skri icke ens förmått åstadkomma uppsägandet af det handelsfördrag med England, som år 1860 afslöts under Cobdens förmedling. Såväl i lagstiftande kårerna som hos folket i allmänhet ha sunda statsekonomiska idter gjort sig gällande. Den största faran för det konstitutionella systemet i Frankrike vore, om det kunde lyckas de revolutionära att