Gö öteborg den 9 Februari. Det var en tid, då man rätt ofta hörde talas om ett s. k. , Göteborgsintresse, hvilket framställdes såsom skiljdt från, att ej säga fiendtligt mot rikets allmänna intresse. Detta slagord anfördes från alldeles motsatta sidor. Det var isynnerhet under jernvägsstriderna detta förekom. Så klagade vännerna till Vestra stambanans dragande söder om Mälaren deröfver att , Göteborgsintresset fordrade den norra, och de kunde äfven möjligen haft rätt deri, att denna sednare måhända varit särskilt gynnande för Göteborg. Men på samma gång hördes från Norra sidan motsatsen. På samma sätt med sammanbindningsbanan genom Stockholm. Den ena stunden klagade de häftiga ifrarne för denna bana öfver ,, Göteborgsintresset, som utaf afund ej unnade hufvudstaden denna förmån, och ögonblicket derpå klagades deröfver, att Göteborgsintresset gynnat denna bana, för att förminska hufvudstadens fördel afatt vara jernvägsnätets slutpunkt. Så har man framförallt ropat derpå, att vid alla våra jernvägsanläggningar ,hufvudstadens intresse blifvit alldeles förbisedt. Och så har man af detta ,,hufvudstads-intresse gjort ett nytt slagord för genomdrifvande af vissa planer, likasom Göteborgs-intresset framsköts för att motverka nyttiga saker. Man säger med afsigt ej Stockholmsintresse, utan hufvetdstads-, för att deri inlägga ett nytt begrepp, hvilket skulle antyda ett närmare samband med hela landets intresse, då hufvudstaden utgör det bjerta, hvarifrån blodet utströmmar i samhällskroppen, och den hjerna, hvarifrån ider och viljoyttringar utgå. Vi erkänna gerna hufvudstadens betydelse, nemligen hvad den hunde vara. Här är statsförvaltningens föreningsoch höjdpunkt, här är domaremaktens högsta instans, här samlas landets representanter, här finnes en mängd af stora institutioner, här finnes de talrikaste och största pressens organer, m. m. Det låter sig ej