AStntter och Länet. Teater. Ilvilken dragningskraft en ;tod representant för det komiska facket nom en teater utöfvar på publiken har len förflutna veckans erfarenhet tydligen idagalagt äfven hos oss, ty allt sedan hr Jolins första uppträdande, i går åtta dasar sedan. hafva representationerna gitvits r i det uärmaste fullsatt salong. Såäf ven i går afton, då Bayards uppsluppna medi yDebutanten och hennes sar uppördes sör första gängen under sejouren. Detia lustspel är en gammal bekant på vår scen, och mången erinrar sig ännu len oförgätlige P. Delands oöfverträffliga utförande af den gamle pratmakaren och ntrigören Gaspards roll. Vid gårdagens epresentation ätergafs denna roll af herr Jolin, som dervid ådagalade en fullt sjelfständig uppfattning af den i så hög grad comiska karakteren. Oaktadt obestridliga örtjenster i denna uppfattning, saknade man dock denna genuina fransyska liflighet, denna finess, som i så hög grad utmärkte herr Delands återgifvande af rolen. Herr Jolen gaf oss snarare bilden af m Svensk Gacpard, men ej denna typ af len gamle, misslyckade intrigante fran3)ske landsortsaktören, som vi förr sett. Emellertid herrskade den gladaste sinnesstämning i salotgen, och hr Jolin skördade talrika applåder. Som Anvis, Gaspards dotter, utvecklale fru Boström detta okonstlade behag, som gjort herme till en af publikens gunstingar. afven fröken Åberg fyllde sin plats såsom man kunde vänta af denna intellizenta och begåfvade artist.