de bergelagerne skulle kunna, genom en tt förlagd bana, billigt och lätt föras vill de norrländska skogsorterna, omedelbart från söder mot norr: — vore det då förnuftibt eller rätt, att förlägga en jernväg så, att dessa samma malmer måste först forslas 15 å 16 mil till Stockholm, för att derifrån forslas med fartyg upp till Norrland? Vore, fråga vi, det förnuftigt, att tillgodose hufvudstadens ,,intresset på ett sådant vis? Men det blefve ej tillgodosedt. Ty man bryter lika litet ostraffadt mot de ekonomiska, som mot naturens lagar. Följden blefve, att de påräknade malmerna gingo Na litet åt det ena som åt det andra hållet. De stannade qvar der de on gång vore. industrien finge ingen vidare utveckling. Vi avföra detta såsom ett exempel, men et är ingalunda gripet ur luften, ty det är just ett hufvudargument för Stockholms stadsfullmäktiges yrkande på den nu agiterade Tureberg-Sevalla-banan. Vi vilja ej för tillfället närmare ingå i denna jernvägsstrid, som redan vid förra riksdagen framkallade en liten broschyrlitteratur, som ligger under våra ögon. I korthet vilja vi dock uttala den vår mening, som utgått ur ett opartiskt vägande af skälen för och mot, att den fördelaktigaste för produktionsorterna af de här ifrågasatta banorna är Falu — Frövi-banan, varaude vi tillika förvissade, att denna bana blir en förträfflig ekonomisk affir. Det är derföre icke så litet påkostande, att staten nu lemna: denna affär ifrån sig, ta ck vare den rikshushållning, som gjort ig gällande hos flere af våra statsmin, att det der ,,framrusandet nu borde stäfjas. När a tid en gång så skett, och då derefter iråga förekommer om de två andra alternativerna, så synes oss byggandet af den der Sevalla-banan innebära, i korthet sammunfattadt, att staten skall utgilva Ire millioner mer, för att 1:o draga jernvägen ifrån trakter, som icke ega några mmunikationer till sådana som redan ut ega goda förvindelser (på Mälaren, Strömsholms kanal m. m.) samt 2:o draga trafiken från en dyrbar statsbana (Upsalabanan), 1 st. f. att leda ny trafik till samma bana. Sgkall ,hufvudstadsintresset tillgodoses på detta vis, så blir det verkligen något dyrt, och då skulle vi, för våra ringa del, föredraga, att staten skänkte hufvudstaden de 3 millionerna. emedan deraf uppstode en betydande vinst, derigenom att den ifrågavara nde jernvägen erhölle sin naturliga och godadriktving. IIatie vi varit ett ögonblick tveksamma örande denna sak, så skulle denna tvekan hafva försvunnit, efter det vi läst K. Å proposition i detta ämne, hvarest ar IM argumentationen till förmån för den af K. M:t förordade banan talar, enligt vårt förmenande, emot samma bana. Men dessa i påståenden påkalla en särskild utredning, och denna lärer väl nog komma att göras af dem, som kunna bättre än vi i detalj janalysora de framställda skälen. Frågan är blott: huruvida goda skäl betyda något i saken? va A2 1