Blandade ämnen. Byggnadsarbetena på domkyrkan i Köln äro tills vidare inställda, men under sistlidet å har likväl mycket blifvit utfördt. Det norra tor net har från andra hufvudgesimsen uppbyggts 24 fot och inalles 180 fot från marken. Det södr: tornet måste till följd af dess öfre dels dåliga skick rifvas ända till andra hutvudgesimsen, men ha derefter åter uppbyggts 20 fot. Ställningarne fö byggnadsåret 1870 äro nära färdiga, och det er. forderliga förrådet af byggnadssten har redan blif vit anskaffadt. IIädanefter resa sig tornen isoleradt i höjden. De skola under båda nästföljunde år höja sig ytterligare 30 fot hvardera och således vid 1871 års slut uppnå tredje hufvudgesimsen der de åttakantiga lanterninerna vidtaga. Inligt byggmästarens bestämda förklaring skall, ifall lika: som under de sednare åren 250,000 fl. årligen in. flyta i byggnadskassan, det storartade byggnads. företaget år 1875 kunna fullbordas ända till kors: blommorna. Samtidigt med uppbyggandet har äfven dömens prydande med färgade fönster ocl pildstoder gått betydligt framåt. De gamla goda tiderna. Öfver Lasse Johansson Lucidors personlighet, denne olycklige poet, somäfven plifvit föremål för dramatisk behandling och såsom tragisk figur gått och fortfarande går öfver scenen, har genom domprosten P. Wieselgrens nitiska bemödanden ett nytt och oväntadt ljus blifvit spridt. Genom forskningar i Allbo häradskista och häradsdomböcker för åren 1664—1670, i gamla protokoller från Göta hofrätt och flera gamla handlingar ha Lucidors lefnadsförhållanden trädt i en annan dager. Ilan var född 1642 och son af Johan Lars Ilumerus i Lekaryd och Aringsås af Vexiö stift samt dennes hustru Gunilla Bondesdotter, och tillhörde sålunda en slägt, som på mångfaldigt sätt var befryndad med de gamla berömda småländska prestslägterna Wiesel, Linnteus, Vexionius m. fl. Det vill synas, som skulle den unge Lars, tillföljd af de ovanliga snilleanlag och de omfattande insigter han ådagalade såsom student i Upsala, ha blifvit utnämnd till intormator för riksamiralen C. G. Wrangels son och såsom guvernör med denne fått göra resor i främmande länder. Det var efter återkomsten från dessa som den liflige och belefvade unge mannen vid ett besök i hemorten förälskade sig i och blef älskad af en adlig fröken Magdalena Sjöblad, som han med så varm hänförelse besjungit under namnet Magaris. Kärleksforhäållandet utvecklade sig derhän, att de båda älskande glömde att de ej voro gifta. Fröken Sjöblads fader blef deröfver så förgrymmad, att han stämde den ofrälse prestsonen till Allbo häradsrätt, der likväl hv Sjöblad lät sig genom Lars Johanssons och hans föräldrars böner beveka, att han ville förlåta Lars, gifva honom sin dotter till hustru och bedja hos öfverheten att ban måtte undslippa straffet. Det fanns då emellertid en aristokratisk förordning af mycket färskt datum (af 1665), hvilken häradsrätten icke vågade förbise, och rätten förfrågade sig derföre hos Göta bofrätt, som resolverade, att den icke kunde anpat göra än Lars Johansson, som en lösker och ofrälse man är, stricto jure döma till att slita ris och sedan riket förvisas. Kongl. Maj:t resolverade sedermera, att till följd deraf, att Lars Johansson hade sådana 5dvalitetär,