Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1870, sida 3

(Insändt) Att den i Lördagstidningen omnämnde Alecdo ispida (Isfogeln) endast få gånger varit sedd i vårt grannskap, må vara en sanning; insändaren har likväl sett honom några gånger här vid Göteborg under vintrår, och kunde vid ett tillfälle med lätthet hafva skjutit honom, om han icke föredragit att heldre betrakta den lilla utmärkt vackra fogeln och låta honom vara i fred, hvilket icke hindrade ins. att vid hemkomsten uppleta honom i Nilsons fauna. Det är ett eget sätt att mottaga en sällsynt gäst med krut och bly. Ins har med harm observerat huru både vetenskapsmän och dilettanter i tryck rosat sig och rosats för det de ,,riktat vår fauna med nya arier, genom att obarmhertigt döda de sparsamt förekommande exemplaren, hvilka vedervågat ett bosättr ir gsförsök hos oss. Mycket vore att säga mot det ovisa, ständiga förföljandet och dödandet af allt vildt, stort och smått, men ins. tager sig friheten påpeka ett sätt, hvarigenom en gräns kunde sättas derför. Om jordegare i allmänhet företoge sig att åtala hvarje med bössa beväpnad strykare, hvarje dongillrare och annan fogelfängare, som beträdde hans mark, så skulle han derigenom dels kunna få inkomst genom större, verkligt vildbråd, men hufvudsakligen under den eljest ödsliga vintertiden hafva gin glädje af en lifvad natur kring sin bostad, der, under nu herrskande sjelfsvåld, skatan på taket ej undgår att af först passerande skytt fällas till marken. Observator.