Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1870, sida 3

Från näringsskyddets gyllene tider. (Ur Stockholmsposten.) Från sina yngre år minnes meddelarer af efterföljande, huru under riksdagarne understundom utkom det ryktet, att den eller den ledamoten föreslagit, att all. tjenstefoll; skulle kostljmeras i gråu kläder Detta orimliga skrock visade sig till den grad envist, att det föreföll, som någon faktisk anledning borde ligga bakom, om ock till oigenkänlighet förvriden. Då författaren sedermera kom till att genombläddra författningssamlingen — eller det s. k. årstrycket — och fick göra bekantskap med frihetstidens öfverflöds-förordningar, erbjödo dessa en temligen naturlig förklaring. Det är vid dem vi nu skola uppehålla oss en stund; dock vilja vi erinra oss, att huru mycket man än må förhäfva sig ötver dessa enfaldiga förordningar, den ande, som skapade dem, icke alldeles vikit från oss. Mera än en gång har författaren hört hederliga landtmän påstå, t. ex., att sidentyg utgör en lyx, som borde lagligen förbjudas; och förgäfves har han dervid sökt ådagalägga, att siden för den omtänksamma husmodren af medelklassen icke är mera ,lyx än vadmalen för bonden, att hon snart sagdt lika mycket vet göra sig till godo en sidenklädning, som lappen sin ren, att, sedan den i oändliga metamorfoser betjenat henne sjelf, dess fragment dyka upp som foder i hennes mans rockärmar, som hans halsdukar o. s. v., tills af dess döda mul!