Marsken tog in på sin gård, som låg straxt invid S:t Lars-kyrkan eller den nuvarande stadskyrkan, och som ännu i dag kallas Bosgård. Ännu en annan gård egde han, som i en följande tid förekommer under namnet Drottninggården. Båda voro utmärkta genom sitt ståtliga byggnadssätt och utgjorde — heter det — en prydnad för staden. Bosgård hvimlade af riddare och svenner, som antingen hörde till marskens följe, eller gingo der ut och in i vigtiga ärenden för egna eller andras ärenden. Uppe i stora salen var trängseln stor, och marsken lät kalla för sig en och en i ordning, som de infunno sig.