att det måste anses såsom en pligt af representationen såväl som af regeringen att endast i saknad af tillgångar för betäckande af befintlig statsbrist, tillgripa ökad beskattning, samt i anledning deraf, att chefen för landtförsvarsdepartementet statsrådet Abelin nyligen i första kammaren förklarat sig vilja hos Kongl. Maj:t göra framställning om indragning af andra klassens beväringsmöten för innev. år, anhöll tal. hos chefen för finansdepartementet, frih. af Ugglas, dels om upplysning angående anledningen, hvarför denna sålunda ifrågasatta besparing ej blifvit i kongl. propositionen omnämnd, dels om utredning af den fråga, och i hvad mån tillgängliga besparingar, reservationsanslag och obegagnade extra anslag må, med Kongl. Maj:ts bifall, kunna få tagas såsom bidrag till statsbristens betäckande. Kammaren beviljade talarens anhållan att få framställa denna interpellation, som lärer komma att besvaras i morgon Onsdag. Om statsförvaltningens förenklande. Vi återgifva här nedan följande väl skrifna motion af riksdagsmannen Olof Larsson: Frågan om en förenklad administration är icke ny. Nästan vid hvarje riksdag under detta århundrade har den, i en eller annan form, återkommit, utan att ännu finna nöjaktig lösning. På sednare tiden isynnerhet har frågan vunnit en sådan lifaktighet, att den numera icke kan falla. Folket, tryckt af hårda skattebördor och underkastadt försakelser och umbäranden, hvarom den icke gerna kan hafva någon aning, som icke sett förhållandet på närmare håll, börjar nemligen på att begära, för att icke säga fordra, att en allvarlig undersökning verkställes, huruvida icke statsmaskineriet må kunna genom en lämplig anordning så förenklas, att de fördelar, som med statsförvaltningen åsyftat, måtte kunna vinnas genom mindre betungande uppoffringar och skattebördorna följaktligen förminskas, på samma gång en enklare behandling af ärendena skulle bidraga till deras skyndsammare afgörande och minskade kostnader för den enskilde rättsökanden. Sättet huru en lämplig reorganisation af statsförvaltningen i dess olika delar må kunna åvägabringas kan icke antydas med några få ord eller ens inom det utrymme, man lämpligen kan gifva åt en motion. Dessutom erfordras, för att härom kunna med tillförlitlighet yttra sig, vidtomfattande och sakrika undersökningar, som öfverstiga måttet af en enskild motionärs krafter och insigter. Minst bör man vänta af mig, som icke haft tillfälle att djupare intränga i statsförvaltningen, att kunna så utreda frågan, att dess lösning i någon verksammare mån deraf kan töranledas. På samma gång jag villigt erkänner detta, uttalar jag ock min lifliga och fasta öfvertygelse att någonting för frågans ändamålsenliga lösning måste göras. Det är mig visserligen ej obekant att, i anledning af den underdåniga skrifvelse, som 1868 års riksdag till K. M:t i ämnet aflät, vederbörande embetsverks utlåtanden blifvit infordrade. Denna åtgärd synes mig ej vara för ändamålet tillfyllestgörande, ty med all aktning för embetsverkens sakkännedom, kan man dock icke, af rätt naturliga skäl, vänta att något embetsverk liksom skulle skrifva sin egen dödsdom. Förhållandena i afseende å förevarande fråga äro emellertid af beskaffenbet att erfordra en öfver alla enskilda intressen höjd, på sakförhållanden grundad och af fosterlandskärlek ledd noggrann undersökning, för hvars verkställande en komite torde vara nödvändig och denna komitå borde, enligt min åsigt, vara så sammansatt att, på samma gång deri icke saknades den upplysning och sakkännedom, som af kunnige och erfarne embetsmän borde kunna förväntas, flertalet bestode af män, tagne ur andra samhällsklasser, inom eller utom riksdagen, hvilka. gjort sig kända för att nitälska för denna vigtiga frågas lösning. Denna komitå borde, enligt min tanke, erhålla ett ganska vidsträckt fält för sin verksamhet. Jag vill blott exempelvis, och utan anspråk på att hafva träffat det absolut rätta, derom här nämna nägot. Arbetsmetoderna inom embetsverken äro, så vidt jag förstår bedöma, alldeles för vidlyftiga och föråldrade. Inom näringarne göra nya upptäckter inom naturvetenskaperna det nödvändigt, att ständigt tillegna sig nya arbetsmetoder, och den, som i en nåring nu vill fortgå alldeles på samma sätt som under fars och farfars tid, går otvifvelaktigt sin undergång till mötes. Inom embetsverken deremot fortgår man ännu i dag nästan på samma sätt, som för öfver 2:ne sekler tillbaka. Jag vill icke förneka att en stor del af våra tjenstemän äro ganska flitigt sysselsatte, men deraf följer icke nödvändigheten att bibehålla samtliga tjenstebefattningar vid de äldre statsinstitutionerna, under det nya institutioner uppkomma, vid hvilka nya tjenstemän måste anställas. Staten är en lefvande organism, hvilken för sitt välbefinnande har lika stort behof att afsöndra från sig förbrukade, gagnlösa delar, som att upptaga nya beståndsdelar. Arbetsmetoderna skulle, enligt min tanke, kunna så förenklas och tjenster sammanslås med hvarandra, under det andra helt och hållet indragas, att tjenstemännens antal på det hela skulle blifva mycket mindre än hittills. Derigenom kunde ske en besparing icke blott i medel, till lättnad för de skattdragapde, utan äfven uti intellektuela krafter, som nu gagnlöst förspillas inom embetsverken i stället för att egnas åt näringarne, till hvilkas höjande dessa intellektuela krafter utan tvifvel skulle i sin mån bidraga. Vid den undersökning, som af komiterade borde företagas, torde vidare böra komma under. öfvervägande, huruvida icke häradsskrifvaretjensterna, efter det räntan och tionden nu blifvit förvandlade till en fix penningeskatt, hvars debitering ej medför mycket besvär, kunde indragas och göromålen öfverflyttas å landskontoren, hvilkas nuvarande personal i sådant fall möjligen behöfde något sörstärkas; huruvida icke några embetsverk, särdeles postoch telegrafverken, kunde under gemensamma chefer törenas samt föreståndarebefattningarne för telegrafstation och postkontor i allmänhet sammanslås; om icke protokollsföreningen kunde upphöra i alla de ärenden, der beslutet ej behöfver intagas i protokollet eller expedieras genom protokollsutdrag och der skiljaktiga meningar vid af