Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1870, sida 1

mannen var skolmistaren i stadens skola. Han hade dagen förut haft åtskilligt att uträtta för herr Carl Thordsson (Bonde), hvilken kände honom sedan gammalt, och nu hade han af riddarens dotter, den lifliga Brita, hvilken sedan någon tid tillbaka gripits af ett förunderligt begär att lära känna den så mycket i dessa år omtalade bondehöfdingen Engelbrekt och hans män, blifvit ombedd och lofvat att omtala allt hvad han visste om Engelbrekts besök i Söderköping hösten 1434. Den unga sköna jungfrun vid Britas sida, som äfvenledes med mycket deltagande men dock med en stundom drömmande blick lyssnade till den gamle skolmästaren, var Karin Larlsdotter. Mera upptagen var hon dock icke af berättelsen, än att hon litet emellan vid det minsta ljud, som kunde tyda på, att riddartåget var i annalkande, kastade hufvudet åt sidan och blickade ut åt gatan, något som icke var fallet med Brita, vare sig nu emedan hon var ett barn och derför mera odeladt kunde öfverlemna sig åt hvad skolmästaren hade att säga, eller emedan detta verkligen var af natur att helt och hållet fängsla hennes själ. Skolmästaren hade emellertid ganska väl reda på sig. Han omtalade till det minsta allt som tilldragit sig, hvar Engelbrekt haft sitt herberge, hvilka som varit hos honom, hans samtal med Östgötaallmogen, indelningen af bondehären o. s. v. — Blott en sak är mig oklar — slutade skolmästaren — det var sista aftonen, när han var här, så stannade han qvar efter härens aftågande, och när det började skymma på, vandrade han från sitt herberge till Alla själars kapell... om han nu bad der till Gud och rikets patroner för framgången af sitt stora värf, eller om han der hade något hemligt möte, det är hvad jag aldrig fått att veta. Sjelf såg jag, när han kom derifrån, huru han steg till häst och drog bort, åtföljd af en enda sven, men folk finnas, som säga, att en munk gått ut från kapellet samtidigt med Engel