Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1870, sida 2

som den sranske biskopen Dupanloup höll den 21 Januari, säges, att han under detsamma direkt vände sig mot de i halfket närmast talarestolen sittande kardinalerne, yttrande: I afkläden Eder edra rättigheter och HEder auktoritet för att tjena en kast. Det synes, som detta mot jesuiterorden riktade uttryck och föredraget i sin helhet gjort stort intryck, och t. o. m. många, som stå i tjenst hos curian och regeringen, äro fulla al beundran för den franske prelatens mod. Frågan om påfvens ofelbarhet börjar att älven sysselsätta andra kretsar än de rent klerikala. Den outtröttlige gallikanen Jean Wallon har i den franska ,,Parlement offentliggjort ett öppet bref till Veuillot, hvilket dock egentligen är ett slags adress till de absolutistiska prelaterna i Rom. Wallon bevisar med skarp logik att Veuillot och hans vänner, i det de så ifrigt arbeta för förklaringen om päfvens ofelbarhet, utan att veta det, undergräfva den helige fadrens verldsliga makt och förbereda statens och kyrkans åtskiljande. Ilan förklarar, att proklamerandet af oselbarhetsdogmen skulle hafva till följd, att ett stort antal prester utgå ur kyrkan, åt hvilka staten (Frankrike) i hvarje fall skulle vara nödsakad att bevilja pensioner, och härigenom skulle statens skiljande från kyrkan temligen tydligt vara betecknadt. Detta öppna bref antages skola slå ned som en bomb bland de i Rom församlade prelaterna. SPANIEN. Som det säges, skola cortesvalen i de beggo asturiska valkretsarne Oviedo och Aviles, der — som vi förut nämnt — hertigen af Montpensier låg under, förklaras ogiltiga, emedan auktoriteterna gjort sig skyldiga till många öfverträdelser för att förhindra Montpensiers val. På gatorna i Oviedo hade dessutom unionisterna under omröstningen blifvit misshandlade af carlistiska och republikanska band. Angående hertigens utsigter som thronkandidat anmärker en korrespondent till den engelska ,,Pall Mall Gazette: Om det berodde på köpmän, sabrikanter och de förmögnare klasserna i de större städerna, så skulle Montpensiers val till konung vara säkert. IIan är så mycket spanior, som någon utlänning kan vara det, och då man tillvitar honom, att han är mycket sparsam, så kan detta val knappast under landets nuvarande sinansförhållanden vara något hinder, och detta så mycket mindre, eftersom t. o. m. prinsens fiender måste medgifva, att han på ärligt sätt förskaffat sig sin förmögenhet. Som man vet, har i Madrid anordnats en undersökning om de försvunna kronjuvelerna, och genom densamma har man kommit till följande upplysningar: 1) Dagen efter Septemberrevolutionen har en kommission, beståerde af tre notarier, och i närvaro af tjenstemän under den afsatta dynastien, gjort inventarium öfver alla mobiliärföremål, som då befunnos i palatset. 2) Då man uppgjorde inventariet öfver kronjuvelerna, hvarvid, utom förenämnde personer, ätven tre juvelerare voro närvarande, fann man, att alla de juvelskrin, i hvilka Isabella II:s och hennes gemåls juveler förut förvarats, nu voro toma. Betjeningen i palatset förklarade, att exdrottningen och hennes gemål hade tagit med sig alla de till deras bruk bestämda juvelerna. 3) Man fann endast de juveler, som tillhörde prinsen af Asturien, äfvensom en del silfverpjeser, hvilka unnos spridda i flera af palatsets rum. 1) Man upprättade ett noggrannt inventarium öfver alla dessa dyrbara föremål, ifvensom öfver de kyrkojuveler, som tillhörde kronan och befunnos i småkapellen i Årocha och i Escurial. 5) Alla dessa juveler aflemnades till spanska banken. Generalintendenten Ortez di Pinedo draser af allt detta den slutsatsen, att juveerna antingen blifvit stulna af exdrott-! ningens hofmän, eller medtagits af henne! sjelf, eller före hennes afresa deponerats hos någon tillgifven. Härvid är dock äfven att märka, att de toma skrin, om vilka härofvan är taladt, redan länge varit beröfvade största delen af sitt innefåll. Det inventarium, som skedde efter konung Ferdinands, drottning Kristinas: semåls, död, fann dem redan i detta tillstånd. RYSSLAND. : I Cherson och Odessa ha förekommit ; alska 50—-ubeknoter, som ha en förvåvande likhet med de äkta. En jemförelse 0 . 2121 1