Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1870, sida 2

satt teckna aktier, och när on 10 2, genom aidrag af arbetslönen, blifvit inbetalta å aktierna, och ingen vidare inbetalning kunde göras, tillföllo aktierna bolaget. Så stecknade sig ock Borås-jernvägens bolag (vid slutet af en bolagsstämma, hvarifrån många redan aflägsnat sig) för 9,000 rdr i Uddevalla-Venersborgs-Ilerrljunga-banan, eller just det belopp, som en gång blifvit tillerkändt ordföranden i bolagets styrelse (nemligen 3,000 rdr om året), ehuru grefve Sparre afsade sig detta honorar. Resultatet af denna grefve Sparres oegennytta att dela med sig af de aktier han tecknat blef, att slutligen icke mer än 80 å 90,000 rdr lära hafva återstått för hans egen räkning. Men icke ens denna fördel ville han unna sig sjelf. Bolaget fick öfvertaga äfven detta belopp, och när så en brist uppstod i byggnadskapitalet, så uttogs denna icke af garantiaktierna, utan af trafikmedlen, hvarefter, sedan banan blifvit behörigen afsynad, garantiaktierna, af hvilka grefve S. tecknat ett ej obetydligt belopp, återställdes. Under hela denna tid skötte grefve Sparre, med sin kända energi, det stora byggnadsföretaget som hade det varit hans privata affär. Ian var i ordets hela mening själen i företaget. Det tråkiga har först kommit efteråt, sedan staten skulle börja få ut sina räntor på sitt läncbidrag, hvarför tillgångar saknades, hvilket var naturligt, då en god del af trafikmedlen, hvarmed dessa räntor skulle bestridas, blifvit använda till banans färdigbyggande. Vi känna ej hvad staten nu kommer att i denna sak åtgöra; vi veta ej om grefve Sparres ärade vän civilministern ämnar låta sig nöja dermed, att trafikmedlen, som tillhört statsverket intill statens räntebelopp, blifvit använda på sitt som skett, och om han kommer att godkänna bolagsstämmans beslut att öfvertaga grefve Sparres förbindelser. Men hvad vi tro oss med visshet veta det är, att grefre Sparre icke insatt några, eller åtminstone högst obetydliga medel i detta ,lönande företag, hvaraf han sålunda icke kan komma att draga någon betydande afkastning. Onekligt är emellertid att grefve S. här vunnit en erfarenhet som få, och gifvit ett exempel på oegennytta som få. Det var alltså ej underligt att han vidgade sina planer för Sveriges lyckliggörande med jernvägar, och så öfverraskade han den sednaste riksdagen med sitt stora jernvägsnät, hvilket afsåg, såsom han nu försäkrar, att undertrycka alla småsinnade lokala intressen, för att bilda ett stort statsintresse. Det är dock tydligt, att i detta den nya Tureberg —Sevalla-lIinien spelar den framstående rollen, hvarför grefve S. också lyckades vinna ett visst understöd af statsutskottet och hvarför nu slutligen äfven regeringen blifvit vunnen, allt under det banan till Upsala blifvit byggd med väsentlig hänsyn till denna banas fortsättning från nämnda stad. Denna sednare plan, eller att från Upsala, med en böjning till Sala, uppgå till Storviks station på Gefle —Dala-banan, lärer dock icke kunna så lätt förbises, då de uppgifter, som i detta hänseende meddelades den sista riksdagen, voro af den mest bevisande och öfvertygande natur. Grefve Sparres beräkningar öfver den nya banans större ekonomiska fördel kunna visserligen grunda sig på stor erfarenhet, men huruvida erfarenheten om hans föregående beräkningars tillförlitlighet är egnad att gifva hans ord tillräcklig auktoritet — derom bör man väl ej kunna hysa något tvifvel, efter den korta erinran vi här framställt om grefve Sparres antecedentia. Men hans inflytande har dock icke sträckt sig till de enskilda banor allena, hvarom här blifvit taladt. Det är honom vi hafva att tacka för att trafikkostnaderna för statens jernvägars trafik nu blifvit minskade med en 630,000 rdr, efter det grefve S., vid förra riksdagen, försäkrat att dessa kostnader kunde nedsättas med en million rdr. Det återstår ju endast 330,000 rår, och så har man denna million inbesparad, och det bör väl kunna genomföras vid den nu församlade riksdagen. Att grefve S. det oaktadt vill utarrendera stambanornas hela trafik till ett enskildt bolag, beror väl derpå, att han vill hafva ytterligare besparingar till statsverket, angelägen som han är att inga trafikmedel skola blifva detsamma undandragna. Glömmom emellertid ej, att det är grefve S. vi hafva att tacka för de besparade 630,000 rdr:ne! Fastän hans egen kända blygsamhet förbjuder honom att helt och hållet tillegna