UTRIKES TYSKLAND. I den största af de sydtyska staterna, Bayern, har småningom utvecklat sig en högst egendomlig situation. Landets begge kamrar ha i svarsadressen på throntalet yttrat det bestämdaste misstroendo mot ledaren af den bayerska politiken, furst Hoheulohe, hvilken således — enligt det konstitutionella bruket — borde nedlägga sitt embete i konungens händer, enär han ju omöjligen kan fortsätta regeringen med en minoritet i begge de lagstiftande kamrarne. Konung Ludvig vill emellertid icke veta utaf någon ministörförändring. Han har meddelat presidenten i riksrådens kammare (första kammaren), att han icko skall mottaga deras misstroendeadress mot furst ohenlohe, enär den ieke motsvarar den försonliga anda, hvari throntalet är hållet. Samma svar skall den deputation få, som afsändes från deputeradekammaren, så snart adressdebatten der slutats. Konungen har än vidare, straxt efter det resultatet af omröstningen i första kammaren blef bekant, inbjudit ministrarne och de 12 medlemmar, som röstade mot misstroendeadressen, till en fest på slottet, vid hvilken han uttalade sin största belåtenhet med minoritetens beteende. Konungens personliga inblandning i kamrarnes partisfrider blir ännu mera betydelsefull för de bayerska förhållandena derigenom, att 7 prin af det kungliga huset ha säte i första kammaren, samt att dessa — med undantag af hertig Karl (bror till kejsarinnan af-Osterrike) — alla afgifv sina röster mot at furst Hohenlohe följda politiken. Så röstade äfven nära nog hela den gammal bayerska adeln samt lera mediatiserade furstar. Konungens yngre bror, prins Otto (22 år gammal), lärer förut stått på ministerens sida, men har kort före början af omröstniugasmötes i första kammaren ombytt åsigt och i ett bref meddelat konungen, att han skulle rösta emot IIohenlohe. Konungens farbror, prins Laitpold, har en son, Ludvig, som likaledes är medlem af första kan maren, och som af ett visst parti i Bayern betecknas som önskvärd thronföljare, isa! konung Ludvig, trött af regeringsbördan, örr eller sednare skulle nedlägga spiran ör att uteslutande egna sig åt sina musikaliska och teutraliska studier. Denne prins Ludvig uppträdde, som man lagt märke till, med mycken bestämdhet emot den Iohenloheska politiken och sökte särskildt inverka på en del medlemmar, som innu voro vacklande, i antipreussisk riktning. Det råder alltså för närvarande en ganska stor anarki i Vittelsbachernas familj. Hvad majoriteten i kannarne före brär furst IIOhenlohe är, att han offrar landets ändighet genom att göra sig till ett viljelöst redskap för gretve Bismarcks planer. De flesta medlemmarne i första kammaren uttalade denna förebräelse med en viss försigtigbet, men från