Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1870, sida 4

(Från Köpenhamn.) Vit ur, såldt efter vigt. För någon tid sedan anmalte en maskinbyggare 0. Carlsen, att han hade mistat sitt ur på ett ganska egendomligt sätt. På ett värdshus, der han tillika med några bekanta uppehöll siv, infann sig en person, som visade dem åtskilliga kortkouster. Denne person, smedgesallen Hans Lauritz Nielsen, hänvände sig till Carlsen och frågade honom, om han ville sälja sitt ur, samt erbjöd honom 72 riksbanksdaler för skeppundet. Motvilligt gick Carlsen i på handeln, och Nielsen tillika ed en af sina vänner aflägsnade sig för att väga uret hos en kryddkramhandlare. Då de kommo tillbaka förklarade de, att uret vägde 6 lod 5 kvint och att Carlsen fö lj aktligen ll hafva 5 skilling, hvilket pris Nielsen var ädelmodig nog att höja till s skilling. Då Carlsen, ej nöjd härmed, ville hafva sitt ur tillbaka, begärde Nielsen för uandelus upphäfvande 1 riksbanksdaler. Då saken Onsdagen den 2 Februari förevar inför poliskammaren försökte Nielsen försvara sitt beteende med det påståendet, att det var en handel, eller, såsom han kallade det, ,en riktigt rask, solid handel, som skulle lära den unge mannen att ej vara så dum en annan gång. För att, såvidt möjligt är, åstadkomma en förbättring i Nielsens begrepp i bandelsrätten, blef N., som för närvarande ej har någon sysselsättning, tagen i förvar, och skall saken hänvisas till veder