Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1870, sida 2

Inder Decemb nanträde af den throndhjemska komitcen ör den projekterade Throndbjem--Sundsalls-jernbanan, hvarvid beslöts att ingå ill regeringen med anhållan om linieunlersökning m. m. höteborg den 3 Februari Staden och Länet. Göteborgs Tillsyningsförening har dag vid middagstiden haft allmän årssammankomst å lilla börssalen, till hvilken ett stort antal personer infunnit sig. Efter det hr (osc. Dickson blifvit anmodad att vara ordförande för mötet och hr Hedlund att föra protokollet för dagen, upplästes styrelsens ärsberättelse för 1869, så lydande: Det förflutna året ingick med dystra utsigter för arbetsklassen, tillföljd af stor brist på arbetstillfällen och dyrhet å lifsmedlen. Årets första månader voro derföre ock betungande för all fattigvård, och icke minst för den, som utöfvas genom tillsyningsföreningen. Vid den tid, då jden strängaste kölden var rådande, voro förhållandena understundom i hög grad bekymmersamma. Tack vare de förenade krafterna af fattigvårdsstyrelsen och den enskilda välgörenheten, hafva vi lyckats genomgå denna period, som låtit känna sig på ett fruktansvärdt sätt icke blott å andra orter inom vårt land, utan ock i andra länder, utan allt för svåra efterkänningar. Tillsynivgsföreningen har icke, det våga vi påstå, varit en onyttig medarbetare i dessa bemödanden att lätta tyngden af den hårda tiden för de många, som varit nära att digna under bördan. Serskildt torde utdelningen af kläder till en mänd af barn och äfven äldre, äfvensom af ved, bafva, om icke afböjt, dock hindrat spridningen af de sjukdomar, som voro flerestädes på väg att utbreda sig, till följd af hunger och annat elände. Den tidiga våren och sommaren gåfvo lyckligtvis en stor lindring i nöden, då dermed följde öppnade tillfällen till arbetsförtjenst, såväl enskilt, som vid stadens arbete för vattenledningen. Så kunde centralstyrelsen redan den 7 Maj besluta, att föreningens hufvudsakliga verksamhet derefter skulle hvila till hösten. Den lyckliga årsväxten, jemte den långa hösten och påföljande milda vintern hafva samverkat att vid slutet af förra året och vid hörjan af det innevarande göra omständigheterna mycket bättre än under de nästföregående åren. Visserligen har man äfven nu varit i hög grad besvärad af barntiggeriet, detta beklagansvärda onda, som det är så svårt att öfvervinna, men skarorna af utsvultna och trasiga arbetsföra menniskor, hvilkas hemska gestalter under förliden vinter mötte våra blickar, hafva nu mycket förminskats. Det är antagligt att äfven andra förhållanden dertill medverkat, hvaribland kanske bör i första rummet ställas det lyckligare ordnandet af stadens utskänkning af spirituosa. Orsakerna må vara hvilka som belst, så är det dock lyckligt, att många af de svåraste såren blifvit helade. Så bör man ock hoppas, att den stora sjuklighet skall kunna snarare besegras, som i sednaste tiden uppstått inom vissa trakter af staden, hvaraf dock,; besynnerligt nog, sådana trakter synas vara nu mindre hemsökta, som t. ex. Landalabergen, der sunder förra vintern hela familjer funnos liggande i tyfus, vållad utan tvifvelaf det svära elände, hvari de befunno sig. Tillsyningsföreningen har under det förflntna året arbetat på afdelningar, i det ssärskilta direktioner med deras tillsyningsledamöter varit utsedda för hvart och ett at de 4 hufvuddistrikter, hvari staden för detta ändamål varit indelad, hvilka direktioner egt sin sammanhållning uti centralkomitcen. Denna arbetsfördelning har gifvit en lättnad, som var alldeles nödvändig, åt den förra styrelsen, utan att, såsviåt man kunnat erfara, den nödiga enheten i grundsatser för föreningens verksamhet blifvit derigenom i någon märkbar grad rubbad. Deremot kan denna enhet ej annat än lida af det ombyte utaf tillsyningsledamöter, som måste följa deraf att åtskilliga ledamöter tunnit sig nödsakade att upphöra med sitt deltagande i föreningens arbete. De områden, som sålunda komma att sakna en tillsynings