denne åskådare få ganska svårt att af br Wijkanders skådespel kunna bilda sig en klar föreställning om konungen och tiden. Författaren synes sjelf med stor noggrannhet hafva studerat den ifrågavarande tiden och samlat en massa intressanta matcrialier, men det är tyvärr nästan uteslutande dessa han framlägger, utan att deraf hafva bildat något egentligt dramatiskt intressant. Ilan har dränkt allt i en mängd citater och berättelser, hvilka skulle vara af ej ringa värde inom memoirens område, men som draga uppmärksamheten från det hufvudsakliga och trötta på scenen, der man framför allt vill se något hända. Jag beklagar att jag för närvarande icke har tillräckligt tillfälle och att Ilandelstidningen sannolikt också ej har tillräckligt utrymme för en genomgående recension af ifrågavarande skådespel. Dertill behöfdes många timmar och många spalter, såvida man ej skall synas gå alltför lättsinnigt tillviga med en teaterprodukt, som oaktadt sina många brister dock förtjenar en grundlig behandling, ty ett berömvärdt Sträfvande är det från författarens sida onekligen, och hans pjes är otvifvelaktigt värd något bättre än att så här knapphändigt afsärdas. Ilvad jag här ofvan yttrat är det som först faller i ögonen och som den samvetsgranna kritiken derför ej kan underlåta att genast anmärka; men derjemte skulle mycket kunna anföras till fördel för ett författarskap, som onekligen röjer mycken talang midtibland missgreppen. Med det här ofvan påpekade betänkliga hufvudfel författaren låtit komma sig till last, kan dock ej nekas, att ,En Konung visar ett framsteg i hr Wijkanders författarskap samt gifver grundad anledning att tro, det detta författarskap ännu kan blifva af värde inom vår dramatik. Styckets litterära förtjenster äro ej få, något som man väl äfven har rätt att fordra, då detsamma erhållit pris a! svenska akademien och hvilket för öfrigt visst ej heller är öfverraskande för hvar och en, som känner författarens förmåga i detta afseende. Då,lEn Konung nu redan gifvits fem gånger för fulla hus, är det att förmoda, att detsamma kommet att hålla sig på repertoiren, hvarför jag sannolikt får osökt anledning att en annan gång återkomma till detta skådespel Publiken vill, såsom det synes, gerna sc pjesen, hvilken, om den också af ofvan vid: rörda skäl förefaller något tröttande, hvartill längden dessutom naturligtvis bidrager dock intresserar genom de många historiska personerna, den präktiga uppsättningen den nationella hållningen och framför all genom hr Swarlz utmärkta återgifvande af Gustaf III. Äfven fru Ilwasser såson den franska fröken Bouffler och hr Dahl qvist såeom den nästan hundraärige dra banten från Carl XII:s tid jörtjena det bi fall de erhålla. Särskildt har hr Arlbert väckt uppmärksamhet derigenom, att han då hr Elmlund, som vid första representationen utförde Claös Fredrik Horns roll hastigt insjuknade, på få timmar inöfva de denna roll och utförer den på ett sär deles förtjenstsullt sätt. M.