Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1870, sida 2

Göteborg den I Februari. Vi befinna oss lyckligtvis i detta land på den ståndpunkt, att ett parti, likasom en person, hvilket vill ega något inflytande, måste i första rummet och såsom oundgängligt vilkor derför skaffa sig aktning. Vårt hederliga svenska folk är icke så lösligt i sina tänkesätt, och skall med Guds hjelp aldrig blifva det, att det låter sig ledas af vare sig män eller tidningar eller centralkomitöer, om hvilkas hederliga afsigter det icke är öfvertygadt. Det kan vilseledas i detta hänseende; det kan tro på heder der denna icke finnes, men det skall icke, såsom det vid vissa tider skett i t. ex. Frankrike, sätta kapaciteten i första rummet, begagnande sig af dåliga demagoger såsom sina redskap, derföre att ,de tjena folkets sak. Ett parti alltså, som hos oss vill något betyda och verka, får icke åsidosätta de gällande reglorna för ett anständigt och hederligt handligssätt. Om partiet bryter emot denna lag och om det, på grund deraf, förlorar sitt inflytande, så sörja vi ej deröfver, derest partiet är folkfiendtligt och reaktionärt. Men om detta parti framträder med anspråk på-att föra folkets talan; om det inskrifvit det höga ordet , demokrati på sin fana — då har det, genom ett oskickligt beteende, skadat icke blött sig, utan den stora sak, hvarför det uppträdt såsom målsmun. Det finnes inom alla partier och samfund, men tyvärr mest inom demokratien, s. k. , Wihler, för hvilka vi ej ega något rätt exakt svenskt ord, men som kan öfversättas med skräflare, skrikhalsar, de der föra stora ord på läpparne och städse vädja till passionerna, n. b. icke till de idla passionerna af mannamod, sjelfuppoffring, dygd och fördragsamhet, utan till hatets och sjelfviskhetens. Så tala de ock serna om rättigheter, hvilka böra bevakas, men föga eller intet om de skyldigheter, som äro de förras vilkor och förutsättning. Sådana ,Wihler äro ett obehagligt slägte, stiftande ofta rätt mycket ondt, ramförallt genom att förklena en och hvar, som icke blindt instämmer i deras skrän. Men de ega sällan en handlingskratt, som minsta mån motsvarar denna deras storalighet, och detta är helt naturligt, emelan handlingen förutsätter en koncentread kraft af betänksamhet och ihärdighet, som försmår de stora orden.