dan förmodan, fann sig den sednare tvungen att uppduka en historia, som innehöll, att han hört en person högt yttra, att han vore utskickad och hade flera med sig. Hr Bulow kunde emellertid ej uppgifva personens namn, och ehuru yttrandet phögt uttalats, hade ingen annan hört det, hvarför hr Westenius fann sig föranlåten att strängeligen tillrättavisa sin vän Bulov för dennes lättsinne. I nyliberala sällskapets protokoller nedskrefs emellertid ordförandens proposition såsom mötets beslut. Ä Man öfdergick nu till frågan om den kommunala rösträtten. Hr Westenius lemnade en öfversigt öfver de olika åsigterna i denna fråga. Per Slrersson från Uppåkra ådagalade genom några exempel, hvilka vådor det kunde hatva med sig, om lika rösträtt finge utöfvas i beskattningsfrågor. Han omtalade, att hans socknemän vid ett tillfälle på en kommunalstämma enhälligt beslutat en åtgärd för afbjelpande af fattigdomen inom socknen. Men denna, såsom det syntes P. Siversson, synnerligen kloka åtgärd misshagade en viss person och denne fick med sig en del bönder, som hvar för sig hade ett lågt fyrktal, men fruktade för den obetydliga utgift, de skulle komma att vidkännas, ifall förslaget sattes i verkställighet. De förenade sig nu om en klagoskrift och vunno vid domstolen. På ett förolämpande sätt uppträdde hr Bälow emot Per Siversson. Hr Bälow uttryckte sin förvåning öfver, att en bonde kunde komma fram med sådana åsigter och kunde vara ,så dum och enfaldig som P. Siversson. Han påstod, att Uppåkraboarna voro ,,enfaldiga stackare, som läto leda sig af tiggare och fattighjon. (Det var den svaga punkten i hr Bälows utveckling af personlighetsprincipen, att han ej ville, att ,,tiggare och hamnbusar skulle ha rösträtt.) Men han tycktes sjelf vara medvetande om den, ty han hade förut fällt det genialiska yttrandet: ,det är ej min mening, att personligheisprincipen skall vara personlig. — Per Siversson uppträdde till sitt försvar och bad hr Balov uppmärksamma, att det ej var tiggare, utan sjelfegande bönder, som uppsatt klagoskriften, och han sökte genom ytterligare exempel styrka, att en lika rösträtt för alla, som betala skatt, skulle rent af kunna innebära ett ingrepp på eganderätten, men blef, hvarje gång han försökte tala, nedtystad af menigheten. Väl uppträdde hr Westenius och framhöll, att olika meningar här vore ej blott tillåtna, utan t. o. m. nödvändiga. Detta halp ej. ,, Adjö med er, sade Per Siversson och aflägsnade sig, åtminstone för en stund, från salen. — Hrr von Essen och Engman afgåfvo sakrika yttranden, hvilka gingo ut på ,en graderad skala i skattefrågor, men lika rösträtt vid val. Emellertid hade deras anförande intet inflytande på det s. k. beslutet, ty detta stod förut att läsa i det nyliberala partiets katekes och innehöll, att ,, hvarje myndig, älfrejdad person. som betalar skatt till kommunen, bör hafva en röst. Efter en qvarts timmas uppehåll fortsattes mötet med behandlingen af frågan om folkbildningen. Vi draga ej i betänkande att förklara hr Westenii yttrande i denna iråga för det bästa, denne talare hade att säga under hela mötet. Ty ehuru hr W. ville åt naturläran inrymma den främsta platsen inom skolan, utan att närmare redogöra hvarföre ej fäderneslandets historia — för att ej tala om kristendomskunskapen — kunde vara ett lika vigtigt läroämne, förstod han likväl att med synnerlig styrka göra gällande den sanningen, att en god folkundervisning är af ett omätligt gagn för samhället och särskildt ett vilkor för ett allmänt utöfvande af politisk och kommunal rösträtt. Hr Bilow yttrade sin ovilja mot prester och påstod att dessa , uppfostra folket med käppen och katekesen. Tör öfrigt ville hr B. hatva bort katekesläsningen, hr W. endast katekesutanläsningen. Hr Hallberg sade sig hafva märkt, att folket var dummare ju närmare man kom Lund, och att folkbildningen stode här lägre än på något annat ställe i Skåne. Det förundrade honom, att ingen af Lunds prester eller academici deltogo i mötet. Han slutade sitt anförande med att ,,önska alla prester så långt som pepparen växer I fråga om folkundervisningen i trakten omkring Lund blef han vederlagd af hr W., hvilken visade, att den här stod ganska högt; i sitt klander mot prester och academici hade han så till vida skäl för sig, som de akademiska lärare, hvilka varit närvarande, snart nog aflägsnat sig från de bullersamma uppträdena. — När ordföranden framställde proposition, att mötet skulle uttala sig för folkskolans skiljande från kyrkan, hördes blandade ja och nej. I protokollet skrefs ja. Slutligen väcktes fråga om ännu ett ,,folkmöte i Lund. En student yttrade sig öfver frågan på följande sätt: ,jag tycker att det ej är skäl att hålla något folkmöte här, ty när folket blir dummare, ju närmare de komma Lund, så äro de naurligtvist dummast i sjelfva staden. — Jag har sedan läst, att det blef ,,beslutadt, att ett folkmöte skall hållas här i sommar. Af det föregående torde framgå, att denna samnankomst ej var ett af de ,,väl arrangerade folknöten, genom hvilka det demokratiska partiet Ö skall vinna sina segrar. Hvarje vän af sunda isigter måste glädja sig öfver hur v. Essens, Engnans. Odhners, Ilamiltons och P. Siverssons del-. agande i mötet. .t(tAA Ne BYE rt Eb ost Bla Te ort NE csr nte